Jordförvärvslagen : Förutsättningar för förvärvstillstånd till juridiska personer vid förvärv av lantbruksegendom

Sammanfattning: Lantbruket har sedan länge haft stor betydelse för Sverige. För att kunna kontrollera vem som förvärvar mark taxerad som lantbruksegendom har lagar sedan 1900-talet satts i kraft. Lagen har sedan början vilat på ett syfte vilket består i att bevara ägarbalansen mellan olika ägarkategorier, speciellt juridiska och fysiska personer. Sedan första lagen stiftades har lagstiftningen har juridiska personers möjligheter till förvärv varit mycket begränsad. Syftet med denna uppsats är att redogöra under vilka förutsättningar och villkor juridiska personer kan lämnas förvärvstillstånd vid förvärv av lantbruksegendom. För att kunna genomföra arbetet har en rättsdogmatisk metod använts i kombination med en rättsanalytisk metod. Materialet som använts är gällande och tidigare lagstiftning, praxis från Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen, underrättspraxis från kammarrätten samt förarbeten tillhörande Jordförvärvslagen (SFS 1979:230). Uppsatsen kan konstatera att det i gällande lagstiftning föreligger fyra villkor då juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd när lantbruksegendom förvärvats från fysisk person. Det sker under två förutsättningar, antingen lämnas kompensationsmark eller så sker förvärvet kompensationsfritt. Lämnas kompensationsmark till fysisk person eller staten för naturvårdsändamål inom fem år eller kan komma att lämnas inom fem år kan juridisk person lämnas förvärvstillstånd. Sker förvärvet kompensationsfritt kan tillstånd lämnas om den förvärvade egendomen skall ändra ändamål. Detta måste vara fastställt innan förvärvet sker genom t.ex detaljplan. Ett tredje fall där juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd är om förvärvet avser skogsmark och förvärven bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, som appliceras på mindre träförädlande företag med koppling till orten förvärvet sker från. Sista villkoret som förvärvstillstånd kan lämnas juridisk person är om det föreligger särskilda skäl. En bedömning görs i varje enskilt fall utifrån intresset att bevara ägarbalansen och de skäl som förvärvet innebär. Det allmänna intresset kan även komma att beaktas. I förarbeten tas som exempel att sådana skäl kan vara om den förvärvade egendomen är kapitalkrävande. Lagstiftningen gällande juridiska personers förvärv av lantbruksmark är fortsatt väldigt strikt men vissa undantag görs. Utgångspunkten är dock att förvärvstillstånd inte ska lämnas och bedömning blir därav väldigt restriktiv.