Hur tätt är rätt? : En studie om samexistens mellan dagsljus och förtätning

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Jönköping/JTH, Byggnadsteknik och belysningsvetenskap; Högskolan i Jönköping/JTH, Byggnadsteknik och belysningsvetenskap

Sammanfattning: Syfte: I takt med urbaniseringen ökar bostadsbristen avsevärt. Som en lösning har förtätning blivit en samhällstrend för att främja ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Samtidigt som förtätning minskar segregation och ökar tryggheten i bostadsområden, medför det svårigheter och utmaningar vid bostadsprojektering där dagsljus utgör en stor del av det. I samband med detta har forskning visat att dagsljustillgång utgör positiva effekter hos människors fysiska och psykiska hälsa vilket gör detta till en viktig aspekt. Dock konstateras det att en stor del av svenska hushåll inte uppfyller dagsljuskraven. Som följd av bristande kunskap och engagemang hävdas kommuner inte vilja ta sig an problemet. I dagsläget regleras ingen koppling mellan dagsljus och förtätning i detaljplaneringen vilket ökar betydelsen för en tydligare definiering av dagsljuskrav. För en stadstillväxt är det viktigt att uppmärksamma detta problem och öka medvetenheten hos de involverade aktörerna för att möjliggöra täthet bland bostäder utan att dessa äventyrar varandras dagsljustillgång. Syftet med studien är att undersöka hur väl dagsljus och förtätning kan samexistera i täta bostadsområden. Metod: Studien tillämpar en kombination av kvalitativ- och kvantitativt inriktad forskning där frågeställningarna besvaras genom litteraturstudier, intervjuer och fallstudie. Resultat: Förtätning har en avsevärd effekt på dagsljustillgången där bostäder i bottenplan ofta är de mest utsatta. Olika kvartersstrukturer bidrar till varierade dagsljusförhållanden där detta bör planeras i tidigt skede. Värderingar kring dagsljusplanering skiljer sig mellan byggherre, arkitekt och kommun där varje aktörs åsikter präglas av yrkesroll. För att dagsljustillgången inte äventyras i täta kvartersområden bör stor vikt läggas på avskärmningsvinkel och bröstningshöjd där avskärmningsvinkeln får maximalt uppgå till 50°. Konsekvenser: Det är viktigt att samtliga involverade aktörer delar likvärdigt förhållningssätt till dagsljusplanering. Planering av dagsljus är möjligt i detaljplaneringen och bör ske för att undvika senare problematik. Om samexistens av dagsljus och förtätning ska se bör dagsljuskraven sänkas eller bedömas på bostadsnivå. Om detta inte är möjligt, bör en täthetsgräns införas för att täthet kan ske korrekt utan att äventyra dagsljuset. Begränsningar: Resultatet i studien är tillämpbart för studiens specifika fall, dock kan det implementeras i ett kvartersområde med liknande förutsättningar och därmed generaliseras.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)