"Lämna huvudet hemma och åk på festival" : Ett journalistiskt radioreportage om festivalers funktion i det moderna Sverige

Sammanfattning: Syfte: Beskriva livet på musikfestivaler och förklara vilken funktion de fyller idag. Frågeställningar: Vilka skäl, förutom musiken, har svenska ungdomar till att delta i en festival? Hur upplever besökarna att deras beteende förändras när de befinner sig på festivalen? Hur kan vi förstå festivalen ur ett större, mänskligt perspektiv? Metod: Jag deltog sommaren 2011 i Peace and Love-festivalen i Borlänge och Emmabodafestivalen. Jag använder ordet deltog eftersom jag inte enbart befann mig på festivalen som observatör utan för att jag, inspirerad av etnografisk metod, bodde i tält och levde precis som de övriga besökarna. Jag kallar också besökarna för deltagare ibland eftersom de genom att befinna sig på festivalen deltar i en slags ritual tillsammans. Jag intervjuade besökare under festivalen med utgångspunkt i hur de upplevde festivalen som social plats. Tre månader efter Emmabodafestivalen sökte jag upp en av de deltagarna som uppvisat ett enligt mig typiskt festivalbeteende (extatiskt glädje). Detta för att hon skulle kunna reflektera över skillnaden mellan festivalliv och det vardagsliv som hon nu återgått till. Avslutningsvis intervjuade jag Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet för kunna sätta musikfestivalen i ett historisk och kulturellt sammanhang. Med festival menar jag den typ av modern populärmusikfestival som anordnas sommartid på mindre svenska orter. Och enbart de som erbjuder camping i anslutning till scenområdet där besökarna bor. På festivaler där besökarna lämnar festivalområdet efter konserterna uppstår inte det festivaltillstånd som jag ville undersöka. Det är just campingområdet som arena jag studerar i detta reportage. Det är där den riktiga festivalen utspelar sig enligt mig. Till exempel: Hultsfredsfestivalen, Arvikafestivalen och Emmabodafestivalen där förebilden kan sägas vara Woodstockfestivalen 1969. Resultat: Besökarna beskrev hur festivalen innebar extatisk utlevelse och gränslöshet. Normer som rör socialt beteende var inte lika starka. Även normer som rör kroppar och sexualitet förändras. En besökare beskrev hur homofobin han upplevde till vardags uteblev då han erbjöd kyssar till heterosexuella män. Synen på smuts förändras. Festivalcampingen blev mot slutet en stor lerpöl där många snubblade. Men de jag frågade upplevde inte deras leriga kläder som något negativt utan snarare som något lustfyllt. Festivalen ger en möjlighet att leva mer autentiskt, det finns inte samma krav på att anpassa sig efter normer och regler. En besökare exemplifierade med att hon inte måste duscha varje dag och att hon tillåts vara så högljudd hon vill. Samtidigt innebär det också en möjlighet till verklighetsflykt. En besökare berättade att hon brukade säga till folk att hon var fallskärmshoppare och på så sätt kunde hon för en vecka vara en annan person. Men det främsta kännetecknet för deltagarnas festivalbeteende är inte det strategiska normbrytandet utan den tillsynes meningslösa galenskapen. Detta exemplifierades på campingen av en dryckeslek där man bara kunde förlora och där man fick örfilar av sina vänner. En av deltagarna beskrev att hon inte skulle vilja leka detta till vardags men att ”en vecka om året spårar man ur”. Etnologen Jonas Frykman kunde förstå alla dessa vittnesmål då jag beskrev dem och menade att det är exakt så en festival fungerar. Festivalen är ett så kallat liminalt tillstånd, alltså en plats och sammanhang som befinner sig i gränslandet mellan vardagens ordning och total normupplösning. Det är en annan social och mental verklighet som besökarna går in i när de kommer till festivalområdet. Det är ett fenomen som återfinns i olika kulturer och tider just för att det har en viktig funktion som säkerhetsventil. Ett exempel på detta är de medeltida karnevalerna där samhällshierarkier vändes upp och ner och kristna dygder om måttfullhet inte behövde följas. Alla samhällen måste ha sådana säkerhetsventiler för att människor ska få utlopp för sina drifter och för att vardagens ordning ska kunna bibehållas. Festivalen främsta funktion är dock inte socialkritik i form av medvetet normbrytande utan det är en fest för kroppen. Det är kroppen som ska berusas, röra sig till musik, smutsas ner och uppleva lustar och kåthet. Trots att musikfestivalen kan ses som en kulturell och sinnlig upplevelse menar Jonas Frykman att kroppen alltid är det centrala i den typ av campingfestivaler som jag besökte. På festivalen går deltagarna in i ett annat sinnestillstånd med hjälp av droger, musik och symbolisk nedsmutsning i form av lera. Lera och smuts är något som anses negativt till vardags men just denna tabustämpel på festivalen ett verktyg som deltagarna kan använda för att överskrida gränser. Men trots alla vittnesmål från besökare om hur härligt det är att överskrida gränser och känna sig fria så menar Jonas Frykman att detta inte skulle kunna praktiseras utanför festivaler. Samhällen är uppbyggda kring regler och normer och om folk skulle bete sig till vardags som de gör på festival så skulle samhället rasa ihop. Men det är ändå viktigt för ett samhälle att det finns denna typ av återkommande säkerhetsventiler under kortare perioder. Framförallt är det viktigt för unga människor som ännu inte har samhällets rutiner i kroppen för att de ska kunna hitta sin egen identitet. Slutsats: Festivaler fyller viktiga funktioner för besökarna och för samhället i stort. Besökarna får möjlighet att överskrida gränser och uppleva ohämmad lust och kroppslig excess. Samhällets stabilitet bibehålls. Ett samhälle är uppbyggt av ordning och regler och festivalen är en säkerhetsventil som medborgarna behöver för att kunna stå ut med vardagen.