Hur väl överensstämmer tandslitage på intra-orala foton med klinisk registrering?

Sammanfattning: Syftet: Målet med studien var att utvädera kliniska intraorala foton som diagnostisk metod för att bedöma tandslitage (attrition, erosion och abrasion) och jämföra dessa bedömningar med kliniska registreringar. Material och metod: Studien genomfördes på Tandvårdskolan i Malmö, där man slumpmässigt valde ut 30 vuxna patienter. Dessa patienter undersöktes med avseende på tandslitage (attrition, erosion och abrasion) och kliniska foton togs. En månad efter kliniska registreringen gjordes en bedömning av de kliniska fotona, utan att ha kännedom om resultatet av de kliniska registreringarna. Båda undersökarna har på samtliga patienter utfört klinisk registrering och fotobedömning oberoende av varandra. Intra- och interobservatör överensstämmelse uppskattades genom Cohen’s Kappa- koefficient. Resultatet: Intraobservatör överensstämmelsen mellan bedömningar av foton och kliniska registreringar var måttligt-till-god med ett P-värde på 0,039-0,046. Inter-observatörs överensstämmelse var svag till mycket god med ett P-värde på 0,031-0047. Konklusion: Kliniska undersökningen är den mest tillförlitliga metoden och bör vara förstahandsval vid bedömning av olika typer och grader av tandslitage. Det innebär inte att kliniska foton borde uteslutas vid värdering av tandslitage utan bara att de inte kan ersätta den kliniska undersökningen, men foton kan användas som komplement till den kliniska undersökningen.