Omplacering och turordning efter AD 2009 nr 50

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Jens Andersson; [2012]

Nyckelord: arbetsrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Uppsatsen redogör för rättsreglerna kring omplacering och turordning vid arbetsbristuppsägningar. Det finns ett omfattande regelverk kring anställningsskyddet i Sverige. Det reglerar hur arbetsgivare ska uppträda då uppsägningar ska äga rum. Det krävs saklig grund för att en arbetsgivare ska ha rätt att säga upp en arbetstagare. Detta framgår tydligt ur 7§ anställningsskyddslagen. För att saklig grund ska anses föreligga krävs det att arbetsgivaren har försökt hitta annat arbete till arbetstagaren. I första hand ska det vara ett likvärdigt arbete som arbetstagaren redan har på samma arbetsplats. Om inte detta finns att hitta får arbetsgivaren undersöka möjligheterna till omplacering på andra områden inom dennes verksamhet. Det kan då gälla såväl inom som utom arbetsskyldigheten. Arbetsgivaren behöver inte erbjuda omplacering om inte arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Omplaceringserbjudandet måste även vara skäligt. Efter rättsfallet AD 2009 nr 50 blev det klarlagt att arbetsgivaren har en väldigt omfattande omplaceringsrätt. Så länge erbjudande är skäliga så kan de innebära rätt omfattande förändringar för arbetstagarna. AD 2011 nr 30 bekräftade bilden av att arbetsgivaren till och med kan flytta en hel driftsenhet och välja vilka som ska få omplaceringserbjudande och inte. Enligt Arbetsdomstolen får arbetsgivaren göra detta utifrån vad denne anser vara bäst för verksamheten. Från 2009 finns en ny diskrimineringslag som innebär att bland annat ålder tillkommit som diskrimineringsgrund. Det råder förbud mot både direkt och indirekt diskriminering. I fall av åldersdiskriminering i arbetslivet finns det undantag som medger diskriminering. Det ska röra sig om fall där diskrimineringen har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. I framtiden kommer diskrimineringslagen och de grunder som finns där ha störst betydelse i arbetstagarnas möjligheter att ifrågasätta arbetsgivarens omplaceringsrätt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)