Återhämtning i stadsmiljö : ett gestaltningsprogram för Tunaparken i Uppsala

Sammanfattning: Allt fler grönområden försvinner på grund av den ökande urbaniseringen och förtätningstrenden i städerna vilket anses ha en negativ följd för människors välbefinnande och hälsa. Kopplingen mellan vistelse i naturlika miljöer och minskad stress har länge varit känd. Forskning inom ämnet miljöpsykologi visar att det finns två huvudsakliga teorier som förklarar detta samband. Dessa är Steven och Rachel Kaplans teori om hur hjärnan hanterar intryck olika beroende på vilka miljöer vi vistas i och Roger Ulrichs teori, som går ut på att naturlika miljöer har möjlighet att främja återhämtning då människan utvecklat en evolutionär preferens för miljöer där vi känner oss trygga. Dessa teorier har medfört att vissa utformningsprinciper för restorativa miljöer har tagits fram. Ett exempel på det är terapiträdgården i Alnarp som ämnar till att hjälpa människor med stressrelaterade problem och som befinner sig i olika stadier av återhämtning från stress. I stadsplaneringsprocesser är kopplingen mellan naturlika miljöer och förbättrad mental hälsa inte helt erkänd vilket kan resultera i att andra markkonkurrerande intressen kommer före bevarandet av dessa miljöer. Syftet med uppsatsen är att utveckla ett övergripande gestaltningsprogram för en kvarterspark i Uppsala genom att använda principer för utformningen av terapiträdgården i Alnarp.