”Vi vet mer än vi kan tala om” : En studie om tyst kunskap i yrkesutbildning till målare

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Institutionen för kommunikation och information

Författare: Peter De Neergaard; [2011]

Nyckelord: Tyst kunskap; praktiker; verbalisering;

Sammanfattning: Ingången till ämnesvalet är att jag varit yrkesverksam som målare. Studiens syfte är att undersöka hur elever på gymnasieskolans målarprogram formulerar sig om och synliggör sin kunskap inom spacklingsarbete. Ett delsyfte är att undersöka hur bedömning av elevers kunskap inom spacklingsarbete kan förbättras samt att försöka ta reda på vilket sätt kan man förbättra möjligheten för bedömning inom tyst kunskap. I detta fall valde jag att fokusera på spackelkvallitet beroende på att det dels är en central brytpunkt men även att det är relevant för mitt kommande roll som yrkeslärare.Ett centralt begrep i studien är tyst kunskap. Schön skriver om tacit knowledge som kan översättas till tyst kunskap liksom Polanyi. Han använder begreppet ”tacit knowing”, alltså tyst kunnande. Polanyi menar att vi vet mer än vi kan säga, ”we know more than we can say”. Definitioner av orden ligger till grund för min tolkning av vad tyst kunskap är.Studien har en etnografisk inriktning baserad på kvalitativa intervjuer samt deltagande observationer för att samla in data till min studie. Intervjuerna var den huvudsakliga datainsamlingsmetoden och observationerna den sekundära. Jag genomförde min datainsamling genom att intervjua fyra elever på en målarutbildning samt genomföra observationer. Jag kom fram till att den erfarenhet som eleverna får både inne i skolans yrkeshall samt elevernas APU perioder är av stor vikt för deras utveckling både rent praktiskt men även för utvecklingen av deras så centrala fackspråk. Jag tycker mig också se att deras språk är helt adekvat men det som framkommer är att de har svårt att fördjupa sina uttalanden om sin kunskap, de använder sig bland annat av ord som ”lagom tjock” samt ”slät”. Ett annat tema är att kontexten är av största vikt för att respondenterna skall kunna beskriva spackelkvaliteten.Min slutsats stämmer överens Polanyis att respondenterna helt klart besitter kunskap om spackelkvaliteten men att de har tydliga svårigheter att förmedla den, särskilt när de är i en kontext som är ovan för dem och att de inte har direkt kontakt med de spacklade ytorna de försöker beskriva kvaliteten på.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)