Semesterkatastrofen : En uppsats om hur resebolag hanterar kris och katastrof

Sammanfattning: Bakgrunden till den här uppsatsen är den senaste tidens oroligheter i världen, terrorattacker och naturkatastrofer som tsunamin. Dessa skapar rädsla hos människor och det minskar benägenheten att resa. Det drabbar resebolagen då de på grund av detta förlorar kunder. Vi har haft frågeställningen: ”hur planerar och hanterar resebranschen risk och osäkerhet”. Vi har avgränsat uppsatsen till charterbranschen då det är dessa som främst bär risk. Syftet har varit att ta reda på vilken typ av planering som finns hos resebolagen för att hantera oförutsedda händelser som naturkatastrofer och terrorattacker. Som metod har vi valt att ha en kvalitativ ansats och har gjort fallstudier på de två resebolagen, Fritidsresor och My travel vilka är de två största charterarrangörerna. För att få informationen använde vi oss av intervjuer och samtal. Vi har analyserat materialet genom att strukturera upp de olika tendenser vi sett i intervjumaterialet och sedan jämfört det med relevanta teorier. Vi fann efter våra studier att resebolagen hanterar sin katastrofrisk genom att göra ständiga riskbedömningar för att vara ute i god tid om någonting sker. Resebolagen gör riskbedömningar via sina medarbetare på resmålen samt samarbetar i nätverk med andra aktörer på plats för att få tillgång till den senaste informationen. Utrikesdepartementet utfärdar varningar och rekommendationer som resebolagen följer. Genomgående försöker bolagen ha ett flexibelt reseprogram för att kunna ändra i det om något resmål skulle drabbas av en katastrof. Vi har funnit att resebolagen kristränar sina organisationer och bolagen vi har studerat har även utarbetade katastrofplaner. De har även goda kontakter med media och är medvetna om vikten av att göra ett gott intryck där. Vi har i vår analys klassificerat resebolagen enligt Scott:s (2003) modell för organisationer och funnit att de är exempel på ”Open rational systems” då de anpassar sig till sin varierande och utmanande omgivning. Då vi studerat resebolagens katastrofförberedelser har vi funnit att de inte budgeterar sin risk. De använder en modell som kan karakteriseras som ”risk excluded” vilken innebär att risker faller utanför budgeten och att riskbedömningar görs på andra ställen än i budgeten (Collier & Berry, 2003). Våra slutsatser är att attityden hos bolagen har förändrats de senaste åren, medan förändringarna i praxis är mindre. Researrangörerna tänker mer på riskerna idag än tidigare eftersom de nu har en större medvetenhet om katastrofrisken. Det är tack vare den osäkra miljön de verkar i nödvändigt för resebolagen att anpassa sig till omgivningen, det vill säga kundernas skiftande önskemål. Vi kan därmed dra slutsatsen att omvärldsbevakningen är nödvändigt för resebolagen om de ska kunna erbjuda kunderna attraktiva resor. Vi har belyst definitionen på en kris vilken är; en händelse som är ett existentiellt hot mot organisationen och som organisationen inte är designad för att hantera. Definitionen gör att en kris är omöjlig att förbereda sig för. Inom resebranschen är däremot vissa katastrofer en del av deras verksamhet och dessa är det därför nödvändigt att förbereda sig för. Vi avslutar uppsatsen med en diskussion kring huruvida resebolagen skall vidga sin katastrofberedskap då större katastrofer har blivit allt vanligare.