Whose Rule of Law in the case of International Signals Intelligence?

Sammanfattning: Doktrinen kring rättsstatsprincipen är nära sammanflätad med vad det innebär att leva i ett demokratiskt samhälle. Det är en rättsfilosofi som appliceras aktivt i domstolar och internationella organisationer såsom Europadomstolen och Förenta Nationerna, som en absolut nödvändighet för att främja och implementera rättvisa och fred på jorden. Trots skiljda tolkningar av vad principen om rättsstaten innebär, förblir ansvarsskyldighet centralt till begreppet, då ett samhälle i avsaknad av rättstatsprincipen också, per definition, saknar ansvarsskyldighet. Den prominente professor Peczenik identifierar två typer av ansvarsskyldighet- informellt ansvar där regeringar ej längre kommer vara vid makten efter nästkommande val om de inte tillmötesgår väljarnas önskemål, och formellt ansvar där kriminella handlingar ska bedömas i ljuset av lagen på ett sätt som är lika för alla medborgare. Världen befann sig nyligen i en situation där stater som vanligen anses vara förkämpar för den demokratiska världen visade sig kringgå de mest fundamentala av principer som tillsammans utgör rättsstaten. Snowden- avslöjandena visade att USA, Storbritannien, Sverige och Tyskland (bland andra) underhåller hemliga informationsutlämningsavtal, lagar, nätverk och uppdrag, varav alla dessa påverkar miljarder människor över hela jorden, som är inkapabla av att förutse konsekvenserna som deras handlingar eventuellt har. Detta underminerar en central del av legalitetsprincipen. Att tillåta ett förminskande av legalitetsprincipen på ett okontrollerat sätt skulle slutligen innebära demokratins bortgång. Således, för att klargöra vad rättsstatsprincipen och demokrati innebär i ett signalspaningskontext, utvärderar detta verk lagligheten av nuvarande signalspaningsutbyten genom en traditionell rättsdogmatisk och rättsfilosofisk metod, adekvansen hos tre nivåer av lagstiftning: internationell rätt, regional rätt och bilaterala avtal. Avhandlingen finner att de berörda staterna kränker internationell rätt, regional rätt och rättsstatsprincipen på ett antal sätt. Dessa inkluderar användandet av diplomatiska beskickningar på ett sätt som är oförenligt med Vienkonventionen om Diplomatiska Förbindelser, tillåtandet av hemliga avtal och lagstiftning samt inhämtning av kommunikationsinformation i strid med Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna. Staterna har också eventuellt brutit mot principen om non- intervention och signalspanat på ett sätt som inte är förenligt med informationsutlämningsavtalens syften. Dock bör det tilläggas att mer information behövs för att uttömmande analysera de två sista påståendena. På så sätt framgår det i avhandlingen att de existerande regelverken för signalspaning är rigorösa i sig själva: internationell rätt och konventioner är tydliga i att de inte tillåter sådant agerande som Snowden- avslöjandena visade och det finns god basis att argumentera för att Europadomstolens praxis förbjuder all hemlig lagstiftning och hemliga avtal som kan påverka medborgare på ett oförutsebart sätt. Vidare är det rimligt att Europadomstolen skulle fälla en stat som kontrakterar en annan stat i signalspaningsärenden för att kringgå sina förpliktelser gentemot medborgarna, i ljuset av doktrinen kring ’effective control’. Dock finns det processrättsliga hinder att utöva ansvarsskyldighet i dessa fora. Europadomstolen kan endast ta upp ett fall till prövning och utöka sin praxis om målet har uttömt alla inhemska rättsmedel, vilket ofrånkomligen kommer vara en långdragen och kostsam process. Vidare är den internationella domstolen i Haag bunden av uppfyllandet av specifika kriterier, vilka slutligen beror på partsviljan staterna emellan. Under tiden som fall inte kan tas upp till prövning på grund av processrättsliga hinder i internationella tribunaler fortsätter stater att underminera medborgares rättigheter och demokratiska principer. Således når avhandlingen slutsatsen att det finns behov av ett starkare regionalt ramverk inom området. Ett sådant exempel hade kunnat vara ett kontrollorgan inom EU som på ett proaktivt sätt hade kunnat se till att inhemsk lagstiftning i signalspaningsområdet blir till och fungerar på ett sätt som är förenligt med rättsstatsprincipen, utan de processrättsliga hinder som tillkommer en tribunal.