Utsöndring av karprofen i mjölk hos lakterande tikar

Sammanfattning: Vid ungefär 16 % av alla dräktigheter hos hund tillstöter förlossningssvårigheter (dystoki) och många av tikarna behöver i slutändan kirurgisk behandling i form av kejsarsnitt. Ett kejsarsnitt är ett mjukdelsingrepp jämförbart med en ovariehysterektomi och det får anses väl känt att det är ett smärtsamt sådant. Efter ingrepp av liknande art är postoperativ smärtlindring med NSAID (Non Steroidal Anti-Inflammatory Drug) gängse behandling. Det är dock inte praxis att behandla med NSAID postoperativt efter kejsarsnitt då man inte kunnat utesluta att läkemedlet eventuellt passerar ut i tikens mjölk och riskerar att skada valparna. För djurslaget hund finns ovanligt lite vetenskaplig dokumentation gällande i vilken grad karprofen, en NSAID, förs över till tikens mjölk. Studier på nötkreatur har dock visat att nästintill odetekterbara mängder av läkemedlet kan hittas i mjölken. År 2012 gjordes en liten studie där utsöndringen av karprofen i mjölk hos tik undersöktes och endast låga nivåer återfanns då. Syftet med denna studie var därför att undersöka halten karprofen i mjölk hos kejsarsnittade tikar som behandlats med läkemedlet postoperativt. Det långsiktiga målet var att öka välfärden för kejsarsnittade tikar genom att kunna erbjuda en adekvat postoperativ smärtlindring utan att riskera valparnas hälsa. Hypotesen var att nivåerna av karprofen i tikens mjölk skulle vara så låga att den mängd valpen får i sig via mjölken inte utgör någon fara för dess hälsa. Studien bestod av två delar där en pre-klinisk studie initialt utfördes på en tik ägd av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Tiken behandlades med en postoperativ subkutan injektion karprofen (4 mg/kg) efter genomfört kejsarsnitt och behandlades därefter per os med 2 mg/kg två gånger dagligen i fem dagar. Mjölkprover samlades in tre timmar efter läkemedelsgiva i fem dagar och analyserades sedan avseende karprofennivå. En klinisk studie utfördes därefter på patienttikar som inkommit till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala (UDS) på grund av dystoki. Djurägarna signerade ett informerat samtycke och tikarna behandlades enligt samma protokoll som SLU-tiken. Djurägarna samlade in mjölkprover under fem dagar och dessa frystes sedan i väntan på analys. Karpofennivån i mjölk analyserades hos totalt tre av nio initialt deltagande tikar. I tillägg till mjölkprover togs blodprover på den SLU-ägda tikens sju valpar vid 28 dagars ålder. Tiken fick karprofen per os (2 mg/kg) och valparna tilläts dia en timme efter läkemedelsgivan. Blodprover togs sedan ifrån valparnas jugularven varje halvtimme med start 30 min efter digivningens start. Simuleringar utfördes i dataprogrammet Maxsim2 för att demonstrera plasmakoncentrationen av karprofen hos en vuxen hund samt en teoretisk plasmakoncentration av karprofen hos en diande valp som fått i sig den beräknade dosen 1,8 μg karprofen per digivningstillfälle vid tio tillfällen per dygn under fem dagar (tikens behandlingstid). Dosberäkningen utfördes utifrån den högst funna karprofenkoncentrationen i tikarnas mjölk (0,3 μg/ml, tik 2, dag 5). Koncentrationen av karprofen visade sig vara låg i tikarnas mjölk vilket stämmer väl överens med resultat från tidigare studier på hund och nötkreatur. Även karprofenhalten i plasman hos den SLU-ägda tikens sju valpar var låg och befann sig vid de flesta provtagningarna under detekterbar nivå. Enligt den teoretiska simuleringen visade sig koncentrationen karprofen i valpens blod vara endast en tusendel av koncentrationen i tikens blod. Patientmaterialet i denna studie var dock för litet för att kunna dra några säkra slutsatser och mer forskning bör bedrivas för att med säkerhet kunna behandla tikar med karprofen postoperativt efter kejsarsnitt.