Totalförsvarets ledningsförmåga för att möta hybrida hot : En kvalitativ studie om förutsättningarna för totalförsvarets ledningsförmåga innan höjd beredskap

Sammanfattning: Totalförsvaret i Sverige är under återuppbyggnad efter att det globala säkerhetsläget präglats av en tids instabilitet och det säkerhetspolitiska läget i landets närområde försämrats. Hybrida hot riktas mot Sverige redan idag vilket också ställer högre krav på totalförsvaret som samordnat ska kunna hantera hot och andra utmaningar på hela konfliktskalan, från fred till krig. Totalförsvaret utgår från krig och väpnat angrepp i sin planläggning för att klara av en omställning till krigsförhållanden. Samtidigt ska den gemensamma kraften av det militära och civila försvaret som bildar totalförsvaret kunna möta hybrida hot utan att regeringen beslutat om höjd beredskap. Uppsatsen undersöker genom en fallstudie, totalförsvarets förutsättningar till gemensam ledningsförmåga för att möta hybrida hot. Uppsatsen använder sig av Försvarsmakten och MSB som varsin analysenhet för att representera det militära och civila försvaret. Resultat visar att den svenska författningsmodellen står sig stark som grund för totalförsvaret. Ansvaret för totalförsvaret vilar på respektive myndighet och myndighetschef vilket medför att det prioriteras olika. Kriget i Ukraina under våren 2022 har satt ansvars- och pliktkänslan för totalförsvaret i ett helt annat ljus och utvecklingen har intensifierats. Det råder stor samsyn kring att totalförsvarets resurser ska användas genom hela konfliktskalan för att aktivt kunna agera innan höjd beredskap och möjliggöra en sömlös övergång till krig. Det råder dock diskrepans om totalförsvaret ska dimensioneras för krig och genom det vara starka i krisen eller om den goda krisberedskapen ska växa in i totalförsvaret. Uppsatsens utgångspunkt för gemensam ledningsförmåga använder en anpassad modell för optimal ledning med elementen mandat, ansvar och operationsförståelse.