Respons av laktoferrin i ostimulerad helsaliv och kapillärt C-reaktivt protein vid experimentellt inducerad gingivit

Sammanfattning: Bakgrund: Gingivit kännetecknas av svullet/lättblödande och ibland ömt tandkött. Gingivit är en inflammatoriskt orsakad reaktion som uppkommer i samband med närvaro av bakterier. För att motverka utvecklingen av gingivit rekommenderas munhygienvård regelbundet. Gingivit kan utvecklas till parodontit med skador på upphängningsapparaten och benstödet, orsaken till detta är idag dock ej helt klarlagd. Kliniska variabler (blödning vid sondering) är vedertagna diagnostiska metoderna för diagnostisk av gingivit idag. I pilotstudier har laktoferrinkoncentrationer setts vara förhöjda i stimulerad helsaliv och gingivalexsudat hos patienter med kronisk parodontit jämfört med patienter utan parodontit. Mål: Undersöka hur koncentrationen laktoferrin i ostimulerad helsaliv förändrades hos individer som utvecklade gingivit i en experimentell gingivitstudie och om C-reaktivt protein är en tillförlitlig markör för gingival inflammationsgrad.Material och metod: En experimentell gingivitstudie genomfördes med 13 försöksdeltagare där munhygienvanor kontrollerades och förändrades under 3 perioder á 2 veckor. Helsalivprov och mätning av CRP genomfördes. Resultat: Gingivalindex och CRP höjdes signifikant under försöksperioden Dag 0 till Dag 13(p=0,002 och p=0,027). Laktoferrin sågs först signifikant förhöjd under mitten av avslutningsperioden (Dag 20) (p=0,015). Laktoferrinkoncentrationen återgick inte till baselinevärdet under studien. Signifikant korrelation sågs mellan gingivalindex och laktoferrin från Dag 0 fram till Dag 13 (r=0,224, p=0,042). Utvecklingen av CRP sågs inte korrelera med någon variabel under försöket. Konklusion: Resultaten indikerar att utvecklingen av experimentell gingivit påverkar laktoferrinkoncentrationen över tid och kan därför vara en potentiell biomarkör för gingivit. De låga skillnader hos CRP visar att den inte är en tillförlitlig markör vid gingivit.