Jag är ju också med i den här familjen : Upplevelser hos syskon till barn med cancer

Sammanfattning: Bakgrund: Forskning har visat på att också syskonens behov måste mötas genom god omvårdnad som en naturlig del inom den pediatriska onkologin. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelser hos syskon till barn med cancer och att få en bättre förståelse för deras situation. Metod: I denna kvalitativa studie har sju syskon i åldrarna tio till sjutton år genom semistrukturerade djupintervjuer berättat om sin upplevelse som syskon till ett barn med cancersjukdom. Urvalet har begränsats till intervjuer inom Region Uppsalas upptagningsområde. Omvårdnadsprofessor Katie Erikssons teori om hälsa har legat till grund som teoretiskt ramverk. Resultat: I resultatet beskrev syskonen upplevelser av känslor av ensamhet och oro samt en upplevelse av att inte vara förstådd och sedd varken bland jämnåriga eller vuxna. De upplevde sig ha mognat som personer. Samtliga sju syskon beskrev det yttersta sällsynta i att någon frågat hur efter hur de i egenskap av syskon egentligen mår. Slutsats: Att ha känt sig vara ensam och bortglömd var en genomgående upplevelse för de syskon som intervjuats i studien. Närhet, samvaro, inkludering, normalt socialt liv och positivt tänkande visade sig vara värdefulla stödjande faktorer för att öka graden av välbefinnande och hälsa samt minska känslan av oro. Nyckelord: syskons upplevelser, pediatrisk onkologi, hälsa, stöd.