Utan operatörer inget samband

Sammanfattning: Nästan varje organisation är beroende av sina anställda i någon form t.ex. deras kompetens, att det finns tillräckligt många för att lösa organisationens uppgifter eller att de trivs och utför de uppgifter de är ålagda att lösa. Personalen identifieras ofta därför som en nyckelkompetens, bland de viktigaste av en organisations resurser. Detta gäller även inom Sveriges Försvarsmakt. År 2010 ändrades förutsättningarna för Försvarsmakten avseende hur att personalförsörja organisationen. Det gamla personalförsörjningssystemet var baserat på en pliktlag, där personer var tvungna enligt lag att tjänstgöra en begränsad tid inom Försvarsmakten. Detta ersattes av ett frivilligbaserat personalförsörjningssystem. Det går ut på att att all personal är frivilligt anställda, de söker jobb hos Försvarsmakten som soldat eller sjöman. Nu, åtta år senare, är det intressant att ta reda på hur det går. Syftet med denna uppsats är att belysa vilka delar i empirin (kategorier) som skapar bidragande faktorer till den ansträngda bemanningssituationen för sambandsoperatörer inom flottan idag. Detta sker genom att i studien söka efter faktorer som har en påverkan på nu rådande situation och vad som kan förändras för att eventuellt göra tjänsten inom flottans sambandsorganisation mer attraktiv. Både för dem som redan är anställda och för dem som ännu ej är anställda. Detta sker genom att med personintervjuer bygga empiri kring frågeställningen och med kvalitativ dataanalys söka efter faktorer kopplat till denna. Resultatet visar på flera faktorer som huvudsakligen har sitt ursprung inom organisationsteorin. Några exempel av dessa är: informationsspridningen överlag inom organisationen ofta uppfattas som seg, ibland otydlig och motsägelsefull.  de administrativa uppgifterna som åläggs mellancheferna tar upp alldeles för stort fokus från mellanchefernas huvuduppgifter.  den begreppsförvirring som uppstått inom organisationen i samband med systemskiftet gör att det är svårt att hålla reda på vem som behöver komplettera med vilken utbildning för att passa in “i det nya”.  Slutligen för vi en diskussion om huruvida resultatet av studien kan visa på att Försvarsmakten troligen underskattat svårigheterna med övergången från plikt-till frivilligsystem. Det arbete som krävdes inom organisationen för att anpassa sig och förbereda en sådan övergång blev genomfört under stor tidspress och organisationen lever med bieffekterna av det än idag.