Stavningsförmåga och allografisk förmåga hos vuxna personer med dyslexi : Preklinisk validering av STAVUX och Kasttranskription

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att ta reda på om STAVUX (stavningstest för vuxna) och Kasttranskription är lämpliga test att använda vid dyslexiutredningar av vuxna, då det idag saknas sådana test som är normerade på personer över 18 år. STAVUX är ett stavningstest som framtogs av Nilsson och Pettersson (2009) och som består av 45 ord och 45 nonord av varierande svårighetsgrad. Orden är utvalda för att representera svenskans olika stavningskombinationer och nonorden är konstruerade för att följa svenskans ljudmässiga uppbyggnad. En mellangruppsdesign användes för att ta reda på om STAVUX är ett lämpligt test att använda vid utredning av stavningssvårigheter i samband med dyslexiutredningar. Testet validerades på 23 personer med dyslexi i åldrarna 18-64 år. Dyslexigruppens resultat testades mot en kontrollgrupp på 23 personer i åldrarna 18-62 år. I denna studie undersöktes även om det fanns något samband mellan stavningsförmåga och allografisk. Deltagarna fick utföra en kasttranskriptionsuppgift, som innebar att de, på tid, skulle konvertera gemener till versaler och versaler till gemener. Testet heter Kasttranskription och utformades av Hansson och Häägg (2008). Resultaten av denna studie visar att framförallt orddelen i STAVUX kan bidra till prediktionen av dyslexi. Dyslexigruppen presterade signifikant sämre än kontrollgruppen på båda deltesten (orddelen och nonorddelen). Båda grupper följde samma mönster vad gäller typ av stavfel. Flertalet deltagare i respektive grupp utförde Kasttranskription korrekt. Det fanns däremot en signifikant skillnad mellan grupperna i hur lång tid det tog att utföra Kasttranskription. Dyslexigruppen presterade signifikant sämre tidsmässigt jämfört med kontrollgruppen. Deltesten i STAVUX och Kasttranskription var starkt korrelerade med varandra.