Att bosätta sig för samhällets skull: En WPR-analys av svenska riksdagens debatt om EBO-lagen

Sammanfattning: Syftet med den här uppsatsen är att undersöka huruvida asylsökande uppfattas som rättighetssubjekt i den svenska Riksdagens diskurs om Lagen om eget boende (EBO-lagen), för att därigenom uppmärksamma vilka möjligheter icke-medborgare har att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i ett nationalstatligt system. För att studera detta använder jag mig av ett teoretiskt perspektiv som har sin utgångspunkt i Hannah Arendts “rätten att ha rättigheter”, samt av Carol Bacchis “What’s the problem represented to be”-ansats som metod. Analysen utgår från Riksdagens debatt Ett socialt hållbart eget boende för asylsökande rörande Socialförsäkringsutskottets betänkande 2019/20:SfU11 som källmaterial och är uppdelad i tre delar utifrån tre av Bacchis sex analytiska frågor för att få fram för det första problemrepresentationen som råder i Riksdagens debatt, för det andra de underliggande förståelser som legitimerar denna problemrepresentation, och för det tredje vilka effekter problemrepresentationen får för EBO-lagens intressenter. Min slutsats blir att Sverige i problemrepresentationen av EBO-lagen till störst del fokuserar på staten, vilket gör att universella mänskliga rättigheter bortprioriteras. Detta gör det svårt för asylsökande att uppfattas som rättighetssubjekt, vilket, trots att de asylsökande ändå kan få mänskliga rättigheter tillgodosedda, kan göra det svårt för dem att kräva sina rättigheter.