Underlåtenhet att avslöja brott - En möjlighet att kringgå beviskravet för medverkan?

Sammanfattning: I 23 kap. 6 § 1 st. BrB stadgas straffansvar för den som underlåter att i tid avslöja ett förestående eller pågående brott. Skyldigheten att avslöja brott gäller vissa utvalda allvarliga brott, som exempelvis mord, mordbrand och våldtäkt. Bestämmelsen används sällan i rättspraxis och det saknas för närvarande något prejudicerande avgörande gällande hur underlåtenhet att avslöja brott ska tillämpas. En tänkbar förklaring till att bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott tillämpas så sällan kan vara att reglerna om medverkan i 23 kap. 4 § BrB och det straffrättsliga ansvaret för underlåtenhetsbrott, som begränsas av garantläran, redan träffar de situationer av underlåtenhet som anses vara straffvärda. En fråga som härvid väcks är huruvida bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott har något självständigt tillämpningsområde. Underlåtenhet att avslöja brott har sedan länge utgjort ett brott i den svenska strafflagstiftningen. Genom tolkning av lagmotiven kan kriminaliseringens ändamål sägas vara att bidra till att förestående och pågående brott avvärjs. I senare lagförarbeten har uttalanden gjorts enligt vilka bestämmelsen är tänkt att fungera som en reservföreskrift till medverkansreglerna och kan användas för att lagföra någon som misstänks för brott eller medverkan därtill, när det inte är möjligt att bevisa mer än att personen i fråga på förhand har haft kännedom om brottet. En undersökning av rättspraxis har företagits med syftet att utröna huruvida bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott används för att kringgå beviskravet för medverkan och om en sådan rättstillämpning är legitim. Teoretiskt sett har bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott ett självständigt användningsområde. Föreskriften fungerar som ett påtryckningsmedel för att förmå människor genom hot om straff att vidta åtgärder för att avslöja och därigenom avstyra andras brott. Det anses vara klandervärt att med vetskap om andras förestående eller pågående brottslighet underlåta att reagera mot detta. I praktiken förekommer det emellertid att bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott tillämpas som en reservföreskrift när det inte är möjligt att bevisa att den tilltalade har utfört brottet eller medverkat därtill. En sådan rättstillämpning, som riskerar att försvaga rättssäkerheten, kan inte sägas vara legitim.