Barn i fysisk planering : en undersökning av barnperspektiv och barns perspektiv inom kommunal verksamhet

Sammanfattning: FN:s barnkonvention belyser barns rätt att höras i frågor som rör deras livsmiljö, trots detta får barn sällan sin röst hörd i planeringsprocesser som gäller den fysiska miljön. Vi planerare försöker i många fall utgå från ett barnperspektiv vid planering av barns utemiljö, vilket innebär att vi försöker se världen utifrån barnets synvinkel. Dock kan planerarens barnperspektiv skilja sig åt från barnets perspektiv vilken kan leda till att vi planerar en stad utifrån vad vi tror att barn behöver, utan att fråga barnen själva. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur barnperspektiv respektive barns perspektiv beaktas inom kommunal fysisk planering. För att uppnå syftet ställde vi oss frågorna om hur praktiker inom kommunal verksamhet arbetar med barnperspektiv respektive barns perspektiv och ifall de anser att det är nödvändigt med barnets perspektiv i planeringen. Göteborgs stads, Botkyrka kommuns samt Uppsala kommuns hemsidor och relevanta dokument granskades för att skapa en överblick hur de arbetar med barnperspektiv i fysisk planering. Åtta tjänstemän från kommunal verksamhet intervjuades samt två ämneskunniga forskare från SLU. Resultatet visar på skillnader och likheter mellan hur kommunerna arbetar med barnperspektiv respektive barns perspektiv i planeringen. De intervjuade respondenterna tycker att det är nödvändigt att lyssna på barns åsikter, men att det finns hinder som bland annat bristande tid, ekonomi och intresse som försvårar möjligheterna för barn att få deltaga i planeringen.