”Jag skulle inte anställa en sån” : En studie om rekryterares användande av internet och sociala medier i rekryteringsprocessen

Sammanfattning: Internet och sociala medier har blivit många rekryterares hjälpmedel för att kunna finna positiva och negativa beteenden och egenskaper hos arbetssökande, vilket ökar respektive minskar chanserna till en eventuell anställning. För en del rekryterare ingår detta i rekryteringsprocessen där de främst kontrollerar individen innan intervjun, samtidigt som andra rekryterare anser att det räcker med CV och referenser. Syftet med denna uppsats är att djupare undersöka hur rekryterare utför bakgrundskontroller på arbetssökande via internet och sociala medier inför en anställning, samt hur de tolkar vad de hittar. I undersökningen genomförs intervjuer med sju respondenter. Studien utgår från en induktiv ansats där området undersöks utan stöd i någon teori, främst då det saknas tidigare forskning samt då fenomenet är intressant i sig självt. Resultatet kopplas senare till teorier om normer, social kontroll och organisering.   Det går att dela upp sociala medier i form av professionella och privata medier. LinkedIn används av arbetssökande för att skapa en yrkesmässig presentation av sig själva för att intressera arbetsgivare, samtidigt som Facebook anses mycket mindre seriöst. Normer i samhället och på arbetsplatsen avgör vilka beteenden som anses acceptabla, men skiljer sig mellan olika rekryterare där vissa menar att en fyllebild på Facebook kan skapa en uppfattning om dåligt omdöme och ansvarslöst beteende. Samhället och rekryterare använder sig av positiva och negativa sanktioner för att avfärda ett visst beteende hos individer och arbetssökande som inte följer normerna. Individer som inte följer normerna uppfattas som utanförstående då de har ett avvikande beteende, exempel kan vara för många fyllebilder, politiska åsikter och dålig behärskning av språket.