Möt mig som en människa : Upplevelser av att leva med självskadebeteende

Sammanfattning: Bakgrund: Självskadebeteende grundar sig ofta i att en människa mår psykiskt dåligt och genom att skada sig själva vill de dämpa den ångest som detta medför. En stigmatisering i såväl samhället som inom vården finns och att möta dessa människor upplevs som skrämmande. Stigmatiseringen bidrar till att ämnet blir tabubelagt och det är svårt att söka den hjälp som behövs. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med självskadebeteende. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ innehållsanalys där bloggar har analyserats. Resultat: Analysen av datamaterialet har genererat i olika teman enligt följande: en ständig närvaro av ångest, att fysisk behandla sig själv för att hantera ångest, oavbruten planering av att skada sig själv, kastas mellan känslor – en ständig ambivalens, vårdare iakttar mig, men ser mig inte samt ett dömande förhållningssätt från omgivningen. Att leva med ett självskadebeteende innebar ständig ångest samt många olika tillvägagångssätt kring hur de kan skada sig själva för att hantera denna. Diskussion: Det är viktigt för sjuksköterskan att ha en god kunskap samt förståelse för hur det är att leva med ett självskadebeteende för att på bästa möjliga sätt kunna bemöta dessa människor med respekt. Slutsats: Bristande kunskap och förståelse för människor med självskadebeteende bidrar till att upplevelsen av densamma blir sämre.