Restaurering av vattendrag för ökad närsaltsretention : Kunskapssammanställning och simulering av rumslig fördelning av åtgärder

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik

Sammanfattning: Eutrofieringen i Östersjön har länge varit ett omfattande miljöproblem, med ökad algblomning, syrebrist och döda bottnar som följd. Dessa problem uppstår då det tillförs ett överskott av närsalterna kväve och fosfor. Detta närsaltsläckage kommer till stor del från mänsklig aktivitet, varav stora mängder kommer från jordbruket.  Syftet med detta projekt är för det första att kartlägga dagens kunskapsläge kring vilka åtgärder som kan implementeras för att minska närsaltstransporten i vattendrag. Vidare syftar projektet till att undersöka hur den rumsliga placeringen av dessa åtgärder påverkar närsaltsretentionen samt hur närsaltsläckagets fördelning påverkar detta. Detta har gjorts genom att bygga upp en modell där åtgärdernas placering, storlek och antal såväl som kväveläckagets fördelning varieras för att studera hur näringsbelastningen till nedströms recipient påverkas. Modelleringen har avgränsats till att endast undersöka våtmarker och kväve.  Resultatet av modelleringen visar att en stor våtmark placerad nära utloppet ger högst total näringsretention. Vidare visar resultatet att både kvävekoncentrationer i vattendragen och retentioner i enskilda våtmarker inom området påverkas av kväveläckagets rumsliga fördelning, vilket tyder på att även detta behöver beaktas för att kunna skydda vattenförekomster inom landskapet. Resultatet visar också på att den bästa våtmarksplaceringen är strax uppströms om den recipient som ska skyddas. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)