Masseter and temporalis muscle thickness as assessed by ultrasound – a proof-of-concept study

Sammanfattning: Syfte: Den aktuella studien är en metodstudie för att undersöka möjligheten att mäta förändringar i muskeltjocklek med ultraljud. Om detta fungerar kan metoden användas i studier som för närvarande undersöker om muskeltjocklek eller förändringar i muskeltjocklek vid användning är relaterade till orofacial smärta.Material och metod: Tjugotvå friska forskningsindivider undersöktes. Alla forskningsindivider svarade negativt på de tre screeningfrågorna för temporomandibulär dysfunktion. Ultraljudsundersökningen utfördes för att utvärdera massetermuskelns och temporalismuskeln tjocklek (tjockaste delen och på en standardiserad plats för varje muskel) bilateralt som ett surrogatmått för det totala muskelblodflödet i vila och under hopbitning före och efter en tuggövning. Individen skulle tugga tre smaklösa paraffintuggummi med en frekvens av 90 Hz (90 tugg per minut) under 5 minuter. Individen svarade också på tre frågor om muskelsmärta, trötthet och obehag före och efter tuggövningen.Resultat: Vid jämförelse av muskeltjockleken i vila kontra hopbitning, både före och efter tuggövningen, var resultaten att massetermuskeln är tjockare vid hopbitning än vid vila. Resultaten var signifikant för masseter men inte för den temporalis. Resultaten avseende NRS-skalorna, som visade en ökning i värde efter tuggövningen, var enligt den statistiska analysen signifikanta.Slutsats: Denna studie visar att bedömning av muskeltjocklek med ultraljud är möjlig för masseter eftersom metoden kan upptäcka skillnader mellan vila och hopbitning.