Ersättande av tioglykolsyra Utredning för att se ifall tioglykolsyra går att ersätta som nedbrytande kemikalie vid analys av järnhaltiga prover

Sammanfattning: Denna rapport behandlar en undersökning vars syfte var att finna en ersättande kemikalie ellermetod till den nu använda metoden för att bryta ner magnetitpartiklar i ett vattenprov för attanalysera dess järnhalt. I den nuvarande metoden används tioglykolsyra för att lösa uppmagnetiten innan analys i ICP-MS (induktivt kopplat plasma – masspektrometer).Tioglykolsyra är giftig och dessutom påfrestande för analysinstrumenten och därmed inteönskvärd. Försöken i denna utredning utfördes genom att byta ut tioglykolsyran mot saltsyra,svavelsyra eller EDTA, samt att ändra temperatur eller tid i uppvärmning av provet.Utredningen visade att saltsyra inte är en fungerande ersättande kemikalie, att svavelsyramöjligen kan fungera, även om vidare utredning krävs för att finna de optimala förhållandenamellan tid, temperatur och koncentration av syran, samt att EDTA kanske också kan fungera.Utredningen visade även att istället för att analysera i en ICP-MS verkade det som att detskulle kunna fungera att analysera färskvattenprover (prover utan förbehandling) i en AAS(atomabsorptionsspektrometer) med grafitugn. För att veta med säkerhet ifall tioglykolsyragår att ersätta behövs vidare utredning för AAS med grafitugn, svavelsyra och EDTA. Någrametoder som inte testades, men som kan vara av intresse är: integrerad metod, LIBS (laserinducedbreakdown spectroscopy) och XRF (X-ray fluorescence). Dessa skulle kanske kunnafungera som ersättande metoder vid analys av järnhaltiga prover.