Läroplan i kulturskola: En kvalitativ studie om tre saxofonlärares förhållningssätt kring en möjlig läroplan i saxofonundervisning på kulturskola

Sammanfattning: Den svenska kulturskolan har aldrig haft krav på att undervisningen ska regleras via läroplaner. Trots detta finns en liten andel kulturskolor och kulturskolelärare som arbetar efter läroplaner. Studiens syfte är att få en djupare förståelse för tre saxofonlärares förhållningssätt kring en läroplan i saxofonundervisning vid kulturskola. Ett vidare syfte är att undersöka vilka moment en eventuell läroplan bör innehålla enligt de tre saxofonlärarna. I studien intervjuades tre saxofonlärare genom kvalitativa intervjuer. Samtliga lärare arbetade vid studiens utförande på tre olika kulturskolor i Sverige. I studien kategoriserade saxofonlärarna de moment som de anser att en läroplan för saxofonundervisning vid kulturskola bör innehålla. Momenten delades in i instrumenttekniska moment som artikulation och andning samt allmänmusikaliska moment som improvisation och interpretation. Saxofonlärarna ansåg att om en läroplan ska införas behöver den vara anpassad efter kulturskolans verksamhet och vara så pass flexibel att den kan anpassas efter alla saxofonelevers individuella behov, eftersom undervisningen bör bygga på elevers personliga utveckling. Införandet av en läroplan i saxofonundervisning skulle enligt lärarna i studien främst verka som ett sett att öka kulturskolans status i kommunerna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att saxofonlärare vid kulturskolan bör vara lyhörda för elevens behov och en läroplan för saxofonundervisning vid kulturskola bör understödja lyhördheten. Slutligen dras slutsatserna att en läroplan kan vara instrumentspecifik, upplevelseorienterad och kan beskriva pedagogiska arbetsmetoder som lärare kan använda sig av i arbetet med saxofonelever.