Uppsägningsförbudet vid verksamhetsövergång En genomgång av gemenskapsrätt och nationell rätt i ljuset av normativa grundmönster

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Andreas Kristiansson; [2009]

Nyckelord: Arbetsrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar överlåtelsedirektivet (2001/23/EG) i allmänhet och direktivets uppsägningsförbud i synnerhet. Framförallt utreds hur EG-rätten definierat och tillämpat överlåtelsedirektivets uppsägningsförbud och huruvida svensk nationell rätt har definierat och tolkat uppsägningsförbudet i överensstämmelse med gemenskapsrätten. Vidare analyseras uppsägningsförbudet utifrån teorin om normativa grundmönster. Direktivets syfte är att under vissa förutsättningar erbjuda ett utökat skydd för de arbetstagare som involveras i verksamhetsöverlåtelser. Detta åstadkoms genom att överföra de befintliga anställningsförhållandena från överlåtaren till förvärvaren, tillskapa ett skydd mot uppsägning på grund av verksamhetsövergången samt erbjuda rätt till förhandlingar med de inblandade arbetstagarrepresentanterna. En viktig del av överlåtelsedirektivet är dess uppsägningsförbud, artikel 4.1. Bestämmelsen innebär att överlåtelse av verksamhet i sig inte är saklig grund för uppsägning från vare sig överlåtarens eller förvärvarens sida. Artikeln stadgar dock ett undantag för uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl. Likt överlåtelsedirektivet som helhet har uppsägningsförbudet präglats av betydande tillämpningssvårigheter, både gemenskapsrättsligt och nationellt. Förbudet har prövats i ett fåtal rättsfall av EG-domstolen, vilka klargjort ett huvudsakligt ramverk. Däremot saknas tydliga konturer. Problemet tycks särskilt ha varit hur omfattande uppsägningsförbudets undantag skall vara. Det har varken i förarbeten eller i praxis givits något klart svar på denna fråga. Under den svenska implementeringsprocessen yttrade sig oklarheten bland annat i att regeringen i propositionen gick emot arbetsrättskommitténs betänkande på ett par viktiga punkter som behandlade uppsägningsförbudets omfattning. Även Arbetsdomstolen har i sin knapphändiga praxis varit motsägelsefull i förhållande till sin tidigare praxis, och även i något fall dömt emot EG-rättslig praxis. Sägas skall dock att den svenska rättstillämpningen inte på någon avgörande punkt åsidosatt EG-rätten. Då uppsägningsförbudet analyseras utifrån teorin om normativa grundmönster framträder att såväl uppsägningsförbudet som överlåtelsedirektivet har sin grund i Skydd för etablerad position. Det blir vidare tydligt att direktivet är ett resultat av en polär maktkamp mellan de normativa grundmönstren anställningsskydd och arbetsgivarprerogativ. Denna motsättning kan även förklara en del av de tillämpningssvårigheter som uppstått.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)