När ett gemensamt språk saknas : - En litteraturöversikt om sjuksköterskors upplevelser i mötet med vårdsökande personer som talar ett annat språk.

Sammanfattning: Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med vårdsökande personer då ett gemensamt språk saknas. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på tolv artiklar med kvalitativ metod som analyserades med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudteman; en stor utmaning, tolk som stöd och hinder, problemlösande strategier och personlig utveckling. Sjuksköterskor upplevde frustration över att inte kunna ge en god vård på grund av språkbarriärer. De värderade tolkar som användbara för att möjliggöra kommunikationen. Dock användes ibland den vårdsökande personens anhöriga för översättning. Icke-verbal kommunikation upplevdes som en bra strategi vid enklare konversationer. Fynden visade att det fanns en strävan hos sjuksköterskorna att förstå den vårdsökande personen och att öka sin kulturella kompetens. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde utmaningar när de kommunicerade med vårdsökande personer som talade ett annat språk. Det fanns otydliga riktlinjer kring användning av tolk. Sjuksköterskor upplevde bristande kunskaper gällande att kommunicera då ett gemensamt språk saknas. En personcentrerad vård innebär att den vårdsökande personen ska ha möjlighet att vara delaktig i sin vård och att sjuksköterskan har en förståelse för dennes individuella behov och värderingar. Mer forskning behövs kring vilken typ av utbildning eller verktyg sjuksköterskor kan använda sig av för att hantera språkbarriärer.