Svensk kriminalpolitik: en partipolitisk fallstudie av socialdemokraternas och moderaternas kriminalpolitik

Detta är en Kandidat-uppsats från Luleå/Industriell ekonomi och samhällsvetenskap

Sammanfattning: I Sverige har det under senare tid uppstått en het debatt om att den grova
organiserade brottsligheten blir ett allt allvarligare samhällsproblem och
att rättsväsendet inte förmår möta den nya brottsliga utvecklingen. Detta
har skapat en oro och rädsla bland allmänheten som lätt leder till ökade
krav på ”lag och ordning”. När medborgarna kräver kraftfullare insatser mot
brottsligheten är det i slutändan till landets politiker som kraven riktas.
De politiska partierna måste föra en för medborgarna legitim och
förtroendefull kriminalpolitik för att bevara förtroendet till rättsväsendet
och samhällssystemet. Över de partipolitiska gränserna råder det dock olika
uppfattningar om vilka orsakerna är bakom kriminalitet och vad som är en
effektiv kriminalpolitik.
Detta utgör huvudtemat för denna studie, vars syfte är att analysera de
grundläggande skillnaderna och likheterna mellan socialdemokratisk och
moderat kriminalpolitik och hur dessa två partier förhåller sig till vissa
allmänna teorier inom den kriminologiska forskningen, nämligen strainteorin
och rational choice-teorin.

Det framgår i denna studie att det finns vissa ideologiska skillnader
mellan partierna vad gäller förklaringen till brottslighetens orsaker.
Socialdemokraterna kriminalpolitiska ideologi företräder en hållning som
menar att det är samhällets strukturella ekonomiska och sociala orättvisor
som skapar kriminalitet. Socialdemokraternas förklaring av brottslighet har
följaktligen starkare kopplingar till strainteorin som menar att människor
främst begår brott när de drabbas av samhällets ekonomiska och sociala
orättvisor. Moderaternas kriminalpolitiska ideologi företräder
ett annat perspektiv som menar att brottslighet är ett i grunden resultat av
individuellt val. Samhället påverkar en individs livsmöjligheter men inte
individens livsval. Moderaterna har därmed straka kopplingar till rational
choice-teorin som menar att individen begår brott utifrån en avvägning av
vilka fördelar som ett brott genererar och vilka svårigheter och risker som
brottet för med sig.

Intressanta iakttagelser är emellertid att båda partiernas mer konkreta
brottsbekämpande politik liknar varandra i många avseenden. Båda partierna
förespråkar en offensivare kriminalpolitik med en så kallad ”nolltolerans”
mot brott. Moderaterna och socialdemokraterna vill genomföra en
storsatsning i kampen mot brottsligheten. De brottsbekämpande myndigheterna
skall tilldelas större resurser med utökade befogenheter i det
brottsbekämpande arbetet. Båda partierna vill se tidigare och tydligare
ingripanden mot speciellt unga brottslingar och kriminalvården skall baseras
på ett mer individualiserat behandlingssystem där internens uppförande och
straffvärde skall avgöra behovet av vård. Detta visar att den
kriminalpolitiska skiljelinjen mellan de båda partierna minskar och att
svensk kriminalpolitik går mot en allt offensivare och hårdare
brottsbekämpning. Denna utveckling följer samhällsutvecklingen där ett ökat
individualiseringsideal i kombination med temporära eller permanenta
ekonomiska tillbakagångar minskar toleransen gentemot brottslingar och ökar
sympatierna för en mer hårdför kriminalpolitik.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE UPPSATSEN I FULLTEXT. (PDF-format)