Att kunna och att förstå. En bifokal studie av seniorstuderandes uppfattningar kring mediekompetens: Försök med fenomenografi och policyetnografi

Detta är en Magister-uppsats från Lunds universitet/Sociologi

Sammanfattning: Olika policydokument uttrycker direkt eller indirekt hur vi bör vara och vad vi bör kunna för att klara av att leva och verka i ett kunskapssamhälle. En nyckelkompetens i detta samhälle är mediekunskap. Men innebörden av begreppet är svävande och mångtydig. Handlar det om att praktiskt och tekniskt kunna hantera olika apparater eller handlar det om ett sätt att tänka och förhålla sig till ny teknik? Syftet med föreliggande studie har varit tvådelat. Jag har inledningsvis velat undersöka om det finns en överensstämmelse mellan policyer kring vad som ingår i begreppet mediekompetens och de kunskaper som seniorstuderande på folkbildningsnivå tillägnar sig. Därefter har jag intresserat mig för vilka uppfattningar de seniorstuderande själva har kring begreppet mediekompetens, och hur dessa uppfattningar skiljer sig åt. Definitioner av mediekompetens har utforskats genom dokument och enkätundersökning i en policyetnografiskt inspirerad ansats, medan skillnader i uppfattningar kring begreppet har studerats med fenomenografisk metod. Urvalet har varit seniorstuderande på studieförbundens fortsättningskurser i IT och Internet. Resultaten visade att den mediekompetens som lärs ut på seniorutbildningarna framför allt handlar om den praktiska sidan av IT – att bemästra tekniken, och i mindre grad om förhållningssätt – att lära sig tänka kritiskt och kreativt. Deltagarnas uppfattningar kring mediekompetens strukturerades i ett antal beskrivningskategorier som handlar om motivation, praktik och teori, inklusion och exklusion samt allmänbildning och specialistkunskap.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)