Relationsskapande med elever på rasten : En kvalitativ studie om fritidslärares uppfattningar

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Mittuniversitetet/Institutionen för utbildningsvetenskap

Sammanfattning: Studien tar sin utgångspunkt i problemområdet rasten, som inte beskrivs i läroplanen Lgr 11 trots att rasten inträffar dagligen för alla elever i svensk grundskola. Syftet för studien är avgränsad till att undersöka hur fritidslärare upplever relationsarbetet med elever på rasten. Vi hade formulerat två frågeställningar som ämnade till att besvara syftet: Vilken betydelse har fritidslärares förhållningssätt för relationsskapande på rasten? samt På vilket sätt påverkar den fria leken respektive den styrda rastaktiviteten arbetet med elevrelationer? Valet av fritidslärare ansåg vi utifrån deras profession och studiens syfte som det mest intressanta läraryrket att intervjua. Den insamlade datan transkriberades och därefter följde en tematisk analys. Resultatet presenterades i fyra teman; Fritidslärares förutsättningar, Fritidslärares förhållningssätt, Trygghet på rasten samt Lekens betydelse. Vi analyserade och diskuterade empirin utifrån Aspelins teori om relationskompetens. Resultatet visar att fritidslärarna i olika omfattning arbetar medvetet med elevrelationer på rasten. Leken ses som central för rasten och fritidslärarna upplever både möjligheter och utmaningar för relationsskapande. Vår slutsats är att fritidslärarna upplever sitt förhållningssätt och leken som betydelsefull för relationsskapande. Rasten ses också som en arena för fritidslärarna att förverkliga det kompletterande uppdraget. Vi ser ett fortsatt behov av forskning inom området rast och relationer, förslagsvis hur eleverna upplever relationen till fritidslärarna på rasten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)