Ledare för första gången : Socialisering av förstagångsledare, identitetsskiftet och processen att bli en ledare

Sammanfattning: Att leda i en organisation handlar primärt om att leda en grupp människor mot gemensamma mål och resultat genom samarbete och kommunikation. För en arbetsgivare är det nödvändigt och viktigt att nya ledare blir effektiva och etablerar sig i sina roller så fort som möjligt. Det kan vara en krävande process att tillträda som ny ledare då normer, förväntningar och värderingar påverkar hur ledaren kan forma sin nya roll. Förstagångsledare ska forma en ledarkaraktär, utveckla en identitet som ledare och lära sig vad det innebär att vara ledare. Den nya ledaren ska arbeta med en ledande identitet i en komplex, förändringsbenägen och multibestämd organisation. Den professionella rollen förändras – från att bidra och ansvara för ett mer avgränsat och preciserat uppdrag. De egna prestationerna och resultaten i relation till att sätta och implementera agendan för en hel grupp. Förstagångsledaren ska axla en roll som kräver kompetenser och färdigheter som kanske ännu inte finns. Att vara ledare är en praktisk kompetens som utvecklas genom att vara ledare, genom att skaffa sig erfarenheter och reflektera över dem.Syftet med denna studie är att utforska vad det innebär att bli ledare för första gången. Den avser att studera det identitetsskiftet och den process den nya rollen innebär för individen. Vidare vill studien identifiera områden där organisationen kan stötta de ledare som är nya i sin roll.Kvalitativ data har tolkats och analyserats enligt fenomenologisk metodansats och satts i relation till tidigare forskning. Data har delats upp i fyra olika kategorier: 1) Ny ledare, 2) Identitetsskifte, 3) Organisatorisk socialisering och 4) Förkunskaper och Organisatoriskt stöd. Resultatet av studien visar på att kategorierna påverkas av och påverkar varandra. Stöttning i processen som ny ledare ger förutsättningar och möjligheter att utvecklas som ledare och att kunna påverka med sitt ledarskap. Studien visar på att adekvat stöd, enligt tidigare forskning, inte tillämpas i realiteten enligt informanternas upplevelser.