Arbete utan ansikte : En intervjustudie om hur distansarbete påverkat HR-arbetares interaktioner

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Sociologiska institutionen

Sammanfattning: I denna studie undersöker vi hur pandemin har påverkat Human Resources-arbetares (HR) interaktioner i arbetet. Genom intervjuer har vi undersökt det ökade distansarbetets påverkan på relation till kollegor, samt upplevelsen att ha hemmet och arbetet på samma plats. Vidare har vi diskuterat hur dessa aspekter har påverkat interaktion på arbetsplatsen med utgångspunkt i interaktionsteorier. Tidigare forskning i ämnet visar att ensamhet och mindre samhörighet är en konsekvens av distansarbete. Vidare visar den att distansarbete minskar avståndet mellan privatperson och yrkesperson, då vi alltmer förväntas vara ständigt tillgängliga. Denna studie har funnit att en ökad mängd distansarbete har påverkat interaktioner mellan kollegor. Interaktioner som sker online har inte samma egenskaper som de på plats. Flera respondenter vittnar om lägre energinivåer när de arbetar hemma. Arbete i hemmet upplevs inte som problematiskt, merparten tycker sig bli mer effektiva när de inte blir störda av kollegor eller andra pauser man vanligtvis tar på arbetet. Vid djupare anblick ser vi däremot antydningar till att flertalet situationer vid hemarbete inte är så enkla som de låter. Olika specifika medel behöver tas till för att kunna upprätthålla den yrkesroll man har och för att kunna arbeta på ett professionellt sätt. Saker såsom arbetsmiljö, partners eller hemmasysslor behöver ordnas med innan arbetet kan genomföras smärtfritt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)