Svensk lagreglering av tiggeri genom historien - Från det sena 1800-talets lösdrivarlag till dagens rättsläge

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker hur lagreglering av tiggeri har sett ut sedan sent 1800-tal fram till idag i Sverige. Övergripande syfte är att, utifrån ett rättsutvecklingsperspektiv, belysa rättens förändring över tiden. Från medeltiden till tidigt 1800-tal fanns regleringar av tiggeri ämnade att säkra arbetskraft till Sveriges begynnande industrialisering samt förhindra att allmänheten stördes. Syftet ändrades successivt till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. År 1885 trädde lösdrivarlagen i kraft. Lagen stadgade att tvångsåtgärder gentemot tiggare kunde vidtas. Under lösdrivarlagens tillämpningsperiod förändrades lagens syfte samt synen på lösdrivarfrågan gradvis. Lösdrivarlagen ersattes år 1964 av asocialitetslagen, vilken liknade tidigare lagstiftning men knappt användes. Asocialitetslagen och tvångsarbete som social uppfostringsmetod försvann med 1982 års socialtjänstreform. Sedan dess har tiggeri hanterats av socialtjänst. I dagsläget finns det möjligen lagligt utrymme att betrakta tiggeri som en ordningsstörning som kan vara föremål för lokala restriktioner. Sedan Sveriges inträde i EU har människor från andra unionsländer möjlighet att under en viss tid lagligen befinna sig i landet och försörja sig genom att tigga. Det har medfört ett identitetsskifte av tiggaren. Arbetsmoraliska tankegångar, som influerat tiggeriregleringen historiskt och även idag, diskuteras i uppsatsens analytiska del. En förändring från att betrakta tiggares ekonomiska och sociala utsatthet som huvudsakligen självförvållad till att se det som en effekt av rådande samhällssystem åskådliggörs. Huruvida dagens rättsläge är en produkt av tiggeriregleringens historiska utveckling förefaller, åtminstone, inte uppenbart.