Prorogationsavtal till förmån för domstol i tredjeland

Sammanfattning: Enligt Bryssel I-förordningen tillerkänns parter en rätt att genom ett prorogationsavtal bestämma vid vilket lands domstolar som en framtida eller redan uppkommen tvist ska prövas. I arbetet undersöks vilken verkan ett prorogationsavtal till förmån för domstol i tredjeland, det vill säga ett land utanför EU och som inte är bundet av 2007 års Luganokonvention eller 2005 års Haagkonvention, har för behörigheten i en medlemsstats domstol enligt förordningen. Effekten av införandet av artiklarna 33 och 34 om parallella processer i tredjelandsdomstol undersöks även därvid. Mot bakgrund av regleringen av när en medlemsstats domstolar utpekas som behöriga, belyses problematiken avseende en framtida, uttrycklig reglering av verkan av prorogationsavtal till förmån för domstol i tredjeland.