Internationell förhandlingsskyldighet

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar förhandlingsskyldigheten i internationell rätt. Syftet är att utreda under vilka förutsättningar en sådan skyldighet finns, hur den i så fall tar sig uttryck och hur den kan komma att se ut i framtiden. Förhandling har länge betraktats uteslutande som en diplomatisk tvistelösningsmetod. Uppsatsens fokus ligger på att utreda de juridiska aspekterna av förhandling. För att göra denna utredning används en rättsdogmatisk metod och genom uppsatsen anläggs ett rättsutvecklingsperspektiv. Både traktat- såväl som sedvanerättslig förhandlingsskyldighet kommer analyseras. Förhandlingskyldigheten i traktaträtten exemplifieras i FN-stadgans artikel 33 samt WTO:s tvistelösningssystem, medan förhandlingsskyldigheten i sedvanerätten exemplifieras genom två rättsfall från Internationella Domstolen (ICJ), samt ett pågående fall, där Marshallöarna stämt USA i amerikansk domstol. Vidare beskrivs principen om good faith, vilken har stor påverkan på förhandlingsskyldighen, och jämförs med EUs lojalitetsprincip. Avslutningsvis analyseras förhandlingsskyldigheten i ljuset av ovanstående. De slutsatser som dras är att både traktat- och sedvanerätten är under utveckling. Förhandlingsskyldigheten i internationell rätt tillskrivs alltmer juridisk tyngd, särskilt i den mer rörliga sedvanerätten, där ICJ tydligt uppmuntrar till förhandling. Även stater tycks i ökande utsträckning betrakta förhandling som en judiciell tvistelösningsmetod, och i takt med att samarbetet inom det internationella samfundet ökar får förhandlingsskyldigheten tillsammans med principen om good faith allt större betydelse. Ett skifte i synen på förhandlingsskyldighet håller således på att ske.