The limits of mens rea in Crimes against Humanity - Assessment, liberalism, thresholds

Sammanfattning: Straffrättsligt ansvar har mycket länge förutsatt uppsåt eller vetskap om den företagna handlingen, så kallad mens rea eller "skyldigt sinnelag". Hur en sådan bedömning görs är inte självklart. Kan, till exempel, en misstänkt hållas ansvarig för handlingar som resulterat i många dödsfall, även om det inte var det primära syftet med handlingen? Vilken roll spelar vårdslöshet? Den här uppsatsen syftar till att undersöka praxis och mens reas undre gräns i förhållande till brott mot mänskligheten, ett internationellt brott som angriper grundläggande mänskliga värden. Samtidigt har uppsatsen till syfte att kritiskt undersöka om det går att skönja någon liberal påverkan i artikeln som reglerar brott mot mänskligheten. Detta görs genom att kritiskt gå igenom och praxis, historien samt författaren till artikeln om brott mot mänskligheten och samtidigt fokusera på eventuella ideologiska aspekter när det är möjligt. Analysen har visat att förbudet mot brott mot mänskligheten är sprunget ur en liberal idé, särskilt i förhållande till artikelns författare. Dock har liberalismen haft ett begränsat inflytande på dess efterföljande praxis. Angående mens rea har uppsatsen kommit fram till att det i olika tribunaler inte funnits något koherent sätt att göra bedömningen. Det har varierat i allt från vikten av diskriminerande uppsåt till möjligheten att konstruera viss vetskap utifrån materiella omständigheter. Den nedre gränsen för mens rea har också fluktuerat men har lägst manifesterats som vårdslöshet. Beaktas den nutida regleringen i Romstadgan förefaller dock vårdslöshet vara en osannolikt låg tröskel, i stället tyder allt på att "oblique intent" är den lägsta gränsen för mens rea i ICC.