Sortering i förskolan : ”Den är störst”. ”Och den är lite mindre men den som är sist den är minst”.

Detta är en M1-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för matematikdidaktik (MD)

Sammanfattning: Syftet med arbetet var att undersöka vilka tillvägagångssätt barn använder vid sortering och vilka matematiska begrepp barn använder när de sorterar. Undersökningen är kvalitativ och baseras på deltagande observationer med tio barn mellan 3-6 år. Materialet som användes var pasta, kritor och pärlor. Resultatet visar att barnen sorterade utifrån egna kännetecken och valde egenskaper hos materialet som var mest intressesant för dem just vid det tillfället. Alla visade intresse för färg, men de hade förmåga att sortera och använda andra kriterier som form, storlek, mönster, och mängd också. Vidare visar resultatet att barn som hade kunskap/erfarenheter om sortering uppmärksammade och hjälpte andra barn med mindre erfarenheter om sortering än dem själva. Barnen fick en annan roll där de var tvungna att visa eller använda verbalt språk för att den de sorterade med skulle förstå dem. Barnen använde matematiska begrepp som handlade om placering, lokalisering och tid. De kunde para ihop, gruppera och använde sig av subitizing, dvs. med snabb blick fastställa antal. Barnen hittade på egna samband utifrån något som de hade sett, dvs. utifrån egna erfarenheter. De använde mest substantiv och adjektiv som ett sätt att beskriva föremålens egenskaper.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)