Terapeutiska antikroppar vid tumörangiogenes

Sammanfattning: Maligna tumörer är något som drabbar såväl djur som människor över hela världen. Därför har stora ansträngningar lagts på att kartlägga mekanismerna bakom en av nyckelparametrarna för tumörtillväxt, tumörangiogenes. Studier har visat att tumörcellerna själva kan inducera neovaskulatur genom ökat uttryck av pro-angiogena faktorer, så som endotelial tillväxtfaktor och angiopoeitin-2. Anti-angiogenesterapi, i form av olika antikroppsderivat, riktar sig fram för allt mot de signalvägar som involverar pro-angiogena faktorer i ett försök att stävja tumörens tillväxtresurser. Idag används främst monoklonala antikroppar, var för sig, tillsammans eller i kombination med kemo- och/eller strålningsterapi. Tyvärr är anti-angiogenesresistens är ett växande problem, troligen relaterat till både adaptiva och inbyggda resistensmekanismer hos de tumörceller som behandlas. Ett effektivt sätt att motverka resistens skulle vara att simultant kunna slå mot flera mål hos tumörvaskulaturen med en antikropp. Studier visar att antikroppar med dubbel specificitet, så kallade bispecifika antikroppar, kan ha större effekt än kombinationen av monoklonala antikroppar med dessa specificiteter. Ännu finns dock inga godkända anti-angiogena bispecifika antikroppar på marknaden då dessa ofta har problem med produkthomogenicitet och dålig farmakokinetik men flera befinner sig i Fas I-II. För att till fullo kunna förstå de olika anti-angiogena terapiernas för och nackdelar krävs dock mer forskning kring såväl anti-angiogenesresistens och de olika antikropp-formateringarnas inneboende immunologiska egenskaper.