Syner på medling vid brott – Hur ungdomspoliser och medlare ser på medling vid brott i Göteborg

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ungdomspoliser i ett antal stadsdelar i Göteborg ser på medling vid brott och vad de förväntar sig av det. Jag vill ställa deras syn på medling vid brott i relation till medlares syn för att se vad det finns för skillnader och likheter dem emellan. Jag vill också undersöka vilken roll ungdomspoliserna har i samverkan kring medling vid brott. Detta syfte uppfyller jag genom att besvara mina tre frågeställningar: • Hur ser ungdomspolisernas roll ut i samverkan kring medling vid brott? • Hur ser ungdomspoliser kontra medlare på syftet med medling vid brott? • Hur ser ungdomspoliser kontra medlare på medlingens konsekvenser för gärningsperson respektive brottsutsatt? För att få svar på dessa frågeställningar har jag intervjuat två medlare från medlingsverksamheten i Göteborg samt fyra ungdomspoliser från fyra olika distrikt i Göteborg. Intervjuerna är från 30 till 60 minuter långa, och jag har uppehållit mig kring de teman jag har i min frågeställning. Intervjuerna har sedan skrivits ut och presenteras sedan utifrån de teman jag har ställt upp i frågeställningarna samt analyseras utifrån de teorier jag funnit lämpliga. De teoretiska perspektiv jag använt mig av är teorin om reparativ rättvisa samt den transformativa synen på medling. Jag har också tagit med samverkansteori för att förstå polisens roll i medling vid brott bättre. Dessutom har använt mig av tidigare forskning i form av tre kandidatuppsatser. Jag får mina frågeställningar besvarade och kommer fram till att polisens roll egentligen är mycket enkel, nämligen att fråga gärningspersonerna om medlingsverksamheten får kontakta dem samt eventuellt dela ut en broschyr. I de fall då gärningspersonen säger ja, skall ärendet skickas vidare till medlingsverksamheten och så görs också. Några poliser har mer kontakt med medlingsverksamheten än så och några mindre, genom att socialsekreteraren hos poliserna sköter vidarebefordringen. Vidare ser jag att polisernas och medlarnas syner på syftet med medling vid brott skiljer sig. Främst i att medlarna är processinriktade i sina beskrivningar och poliserna utgår snarare från medlingsmötets utkomst genom gärningspersonernas och de brottsutsattas perspektiv. Medlarna har klart och tydligt en transformativ syn på medling och polisernas syftesbeskrivningar går att knyta an till teorin om reparativ rättvisa. I svaret på min tredje frågeställning är polisernas och medlarnas syner mer lika än i syftesbeskrivningen. Detta för att medlarna här delvis intar gärningspersonernas och brottsoffrens perspektiv eftersom frågeställningen är utformad på det viset. Ändå kan man även här se att medlarna har en transformativ syn på medling vid brott. Så har jag uppfyllt mitt syfte.