Travail de figuration dans Les liaisons dangereuses. Est-il question de politesse ?

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att testa Brown & Levinsons (1987) klassiska teori för artighetsstudier på empiriskt material, närmare bestämt på brevromanen Les liaisons dangereuses (1782) av Pierre Choderlos de Laclos. Uppsatsens teoretiska resonemang kompletteras av Kerbrat-Orecchioni (1992, 2000), Spencer-Oatey (2002), Watts (2003) och Culpeper (2005). Studien är kvalitativ. I en första etapp appliceras Brown & Levinsons (1987) teori enbart som en modell för facework. I en andra etapp avgörs vilka aspekter av detta facework funnet inom ramen för arbetet som kan anses utgöra artighet. Resultaten visar att Brown & Levinsons (1987) modell, använd enbart som teori för facework, generellt kan förklara romanfigurernas språkliga beteenden. Exempelvis återfinns samtliga kategorier av facework som Brown & Levinson (1987) tar upp i Les liaisons dangereuses. Emellertid är det nödvändigt med en flexibel användning av teorin för att den ska stämma med resultaten från min studie, eftersom flera av teorins detaljer motsägs av resultaten. Det faktum att Brown & Levinsons (1987) modell saknar precis definition av begreppet artighet kan faktiskt betraktas som en fördel, detta för att man som forskare då i en viss studie kan använda sig av den definition av artighet1 (se Watts, 2003) som gäller den specifika kontexten och som även inbegriper motsvarande facework. Alla av Brown & Levinsons (1987) överordnade facework-strategier används för att uttrycka artighet i Les liaisons dangereuses. Artighet utan facework förekommer dock även i romanen, såväl som facework riktat mot talarens eget ansikte i uttrycket av oartighet.