Solidariskt skadestånd, regressrätt och föräldrars strikta ansvar

Sammanfattning: Solidariskt ansvar har under lång tid tillämpats i Svensk lag i fall då flera personer ska svara för ett skadestånd. Det solidariska ansvaret innebär att en skadelidande kan kräva ut hela skadeståndet från endera skadevållaren. För att detta inte ska leda till orimliga slutsatser finns det dock tillfällen vid jämkade skadestånd då det solidariska skadeståndet ej används. I vilka jämkningsfall ett skadestånd ej blir solidariskt är dock fortfarande oklart. Det solidariska ansvaret syftar till att skydda den skadelidande parten men har som bieffekt att domslut i skadeståndsmål inte fattar beslut om den slutgiltiga fördelningen av skadeståndsansvaret. Av denna anledning finns det en regressrätt mellan solidariskt skadeståndsskyldiga. Den slutgiltiga fördelningen av ett solidariskt skadestånd ska ta hänsyn till en skälighetsbedömning. Skälighetsbedömningen och vissa grunder som denna kan bygga på slogs fast i ett rättsfall från 1937. Regressrätt har dock, trots flera utredningar på området, ännu inte reglerats genom lag. Regressrätten har dessutom endast sparsamt behandlats i praxis sedan 1937 och diskussionen i doktrinen har varit begränsad. Detta har lett till att det föreligger stor oklarhet kring vad som är relevant att ta hänsyn till vid en skälighetsbedömning i ett regressfall, samt om samma grunder ska ha relevans i alla fall. Det område där regressrätten har behandlats mer genomgående inom SkL är på principalansvarets område. En arbetsgivare har en begränsad möjlighet till regressrätt mot en anställd genom SkL 4 kap 1 §. Denna specifika regressrätt har klarlagts klart mer än andra typer av regress. Problematiken med det i vissa fall bristfälliga regelverket kring solidariskt ansvar och regressansvar har länge inte varit alltför problematisk då försäkringsbolag i regel föredragit att inte regressa. Det finns dock anledning att misstänka att en diskussion kring dessa ämnen kan komma att uppstå till följd av att mål om föräldrars principalansvar börjar tas upp i högre instanser. År 2010 infördes en regel i SkL som gjorde föräldrar strikt ansvariga för deras barns skadestånd. Denna regel ger upphov till många nya frågeställningar. Först och främst infördes den nya termen skadehändelser. Betydelsen av termen är i viss mån oklar. Det är också oklart hur skälighetsbedömningen vid regressmål mellan föräldrar ska te sig. Det kan också uppstå oklara regressrättsliga situationer om barn begår brott i grupp och föräldrar till flera olika barn därmed blir skyldiga att betala skadestånd. Vilken relation dessa föräldrar har gentemot varandra är ännu i princip outforskat. I min analys ger jag förslag på hur de problem jag identifierat borde lösas och hur jag anser att det solidariska skadeståndet, regressrätten och föräldrars principalansvar borde tillämpas.