Efterarv och försäkring - Kan ett förmånstagarförordnande skapa ett efterarv?

Sammanfattning: Då en make ärver en make med släktingar i första eller andra parantelen uppstår arvsrättsligt en efterarvsrätt. Denna efterarvsrätt har tidigare inte förtydligat huruvida en försäkringsersättning som utfaller genom förmånstagarförordnande till efterlevande make ska inräknas i efterarvet. 1975 kom ett rättsfall från högsta domstolen som fastställde just detta, att det faktiskt föreligger rätt till efterarv även i försäkringsersättningen. Efterarv grundas i att någon tar arv efter någon annan som har blivit arvtagare i första skedet. I 1975 års rättsfall hade även ett arv utgått vid sidan om försäkringsersättningen. Frågan uppstår då huruvida det finns en efterarvsrätt i en försäkringsersättning när det samtidigt inte utgår något arv. Exempelvis utgår inget arv när ett särkullbarn redan vid den först avlidne makens bortgång fått ut hela sitt arv direkt eller när det föreligger ett bristbo (skulderna överstiger tillgångarna i dödsboet). I lagen finns det inget stöd för en försäkringsrättslig efterarvsrätt, förutom om försäkringstagaren uttryckligt förordnat efterarvsrätt, varken i ärvdabalken eller i försäkringsavtalslagen. Inte heller i förarbetena finns något stöd för en sådan efterarvsrätt. Dock sätter högsta domstolen i ovan nämnda rättsfall upp en presumtionsregel som är tänkt att motsvara den genomsnittliga viljan hos en försäkringstagare. Den säger att det vanligaste borde vara att en försäkringstagare som satt in sin make som förmånstagare, vid dennes bortgång vill att försäkringsersättningen återvänder till den egna släkten i motsats till att den enbart tillfaller makens släkt. Frågan i förhållande till rättsfallet är hur grundläggande själva arvsrätten är för möjligheten till efterarv. Kan rättsfallet tolkas så extensivt att det även innefattar de situationer när maken inte samtidigt tar något arv? Min analys är att den av högsta domstolen uppställda presumtionsregeln troligen väl avspeglar allmänhetens vilja om de hade ställts inför frågeställningen. Däremot finns det inget annat stöd för att efterarvsrätt skulle föreligga. Tvärtom är det enligt mig svårt att tolkningsvis tillerkänna en efterarvsrätt som inte har något annat stöd i rättskällorna.