Muskuloskeletala yttringar i samband med binjurebarksinsufficiens hos hund : en litteraturstudie

Sammanfattning: Binjurebarksinsufficiens är en sjukdom de som drabbas får brist på de livsviktiga hormon (mineralkortikoider och glukokortikoider) som tillverkas i binjurebarken. Av dessa är kortisol och aldosteron de två viktigaste hormonerna och brist på dem kommer att påverka många funktioner i kroppen, bland annat blodtryck och vattenbalans. De kliniska tecknen är oftast mycket diffusa och kan vara allt från viktnedgång, kräkningar och trötthet till bradykardi, polyuri och muskuloskeletala yttringar. Alla hundar i alla åldrar kan drabbas, men det är vanligast hos medelålders tikar. Sjukdomen har även visat sig vara vanligare inom vissa raser. Symtomen som rapporterats hos människor med binjurebarksinsufficiens liknar de sjukdomstecken som har rapporterats hos hund. Ungefär 6 till 13% av de drabbade människorna har även olika varianter av muskuloskeletala yttringar, t.ex. muskelsmärtor, ledsmärtor eller ryggsmärtor. I de fall där vidare diagnostik gjorts har inga förändringar synts vid klinisk, radiologisk eller ortopedisk undersökning. Orsakerna till de muskuloskeletala yttringarna är oklara. Det kan vara brist på mineralkortikoider och glukokortikoider, elektrolytrubbningar eller möjligen en neural bakgrund. Vid behandling med mineralkortikoider och/eller glukokortikoider har de muskuloskeletala yttringarna försvunnit. Sjukdomen kräver livslång behandling, men har god prognos om den upptäcks i tid. Syftet med litteraturstudien är att ge en bakgrund av sjukdomen samt att undersöka hur vanligt förekommande muskuloskeletala yttringar är hos hund i samband med binjurebarksinsufficiens och finns det några likheter eller skillnader mellan hund och människa? Det visade sig att endast ett fåtal fall av muskuloskeletala kliniska tecken i samband med binjurebarksinsufficiens har rapporterats hos hund. De kliniska tecknen som noterats har varit muskelkramper, ledsmärtor och muskelsmärtor. Endast två fall är närmare beskrivna, och hos de två hundarna har inga förändringar hittats vid röntgen, neurologisk eller ortopedisk undersökning. Sammanfattningsvis så visar den här litteraturstudien att antalet rapporter om muskuloskeletala symtom hos hund är få. Det kan vara ett ovanligt sjukdomstecken, men det kan även vara underrapporterat på grund av svårigheter vid diagnosticering och bristande kunskap om sjukdomsyttringen. Vidare forskning krävs för att få en säkrare bild av förekomsten av muskuloskeletala symtom, men ett par studier anser ändå att binjurebarksinsufficiens bör finnas med som differentialdiagnos vid muskuloskeletala sjukdomstecken.