Barnen utan blåmärken - När våldet inte lämnar synliga spår

Sammanfattning: Barnagaförbudet i svensk rätt innebär ett absolut skydd för barn att leva ett liv fritt från övergrepp. Förbudet präglas av principen om barnets bästa. Barnagaförbudet innebär däremot inte att alla typer av övergrepp mot barn är sanktionerade med straff. En grupp som riskerar att falla utanför svensk straffbestämmelse är de barn som utsätts för våld i hemmet utan att det lämnar synliga spår. Brottet misshandel syftar till att straffa de som förgripit sig på annan genom våld. Anledningen till att inte alla våldsformer omfattas av bestämmelsen följer av dess smärtrekvisit. För att våld mot barn ska bli straffbart som misshandel ska krav på lidandets intensitet och varaktighet vara uppfyllda. Den 1 januari 2020 kommer FN:s Barnkonvention att inkorporeras i svensk lag. Internationella stadganden kommer då att kunna tillämpas som likställda med nationell lag. Barnkonventionen föreskriver hur barn ska skyddas mot alla former av våld, en förpliktelse som ger uttryck för barnperspektivet. SOU 2016:19 Barnkonventionen blir svensk lag gavs i uppgift att kartlägga hur svensk rätt förhåller sig till Barnkonventionen samt vilken betydelse en inkorporering kan tänkas få i praktiken. Kartläggning har visat på hur våldsutsatta barn utan synliga spår lätt åsidosätts i rättsprocessen. Bristande strafflag och särbehandling av barn som målsägande begränsar barnperspektivet. Den här uppsatsen har undersökt det skydd svensk rätt ger våldsutsatta barn som lämnas utan synliga spår. Detta med syftet att utreda huruvida svensk rätt verkligen speglar den folkrättsliga förpliktelsen att skydda barn mot allt våld när det finns en grupp som är nästintill hjälplösa som brottsoffer. Frågan har besvarats i ljuset av kommande inkorporering av Barnkonventionen och en analys har förts utifrån ett barnperspektiv. Slutligen har uppsatsen landat i att barns skyddsvärde inte är absolut i svensk rätt och därmed inte förenligt med Barnkonventionen.