Att prestera som bäst när det behövs som mest : En inomgruppsstudie för sambandet mellan prestation och psykologisk flexibilitet

Sammanfattning: Korta interventioner kopplade till psykologiska processer har visats kunna öka idrottares prestation under pressade situationer. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av en 90 minuter lång ACT-baserad intervention på golfares faktiska och upplevda prestation under en golfsimulatortävling. Interventionen bestod av en workshop med syfte att introducera fenomenet psykologisk flexibilitet. Urvalet inkluderade elever från ett svenskt elitidrottsgymnasium. Med den icke-parametriska motsvarigheten till parat t-test, Wilcoxon signed-rank test, jämfördes data från en tävling innan interventionen med en tävling efter. För att undersöka tillförlitliga individuella skillnader utfördes Reliable change index (RCI). Information som användes i analyserna var deskriptiv information om deltagarna som exempelvis ålder, kön och erfarenhet, deltagarnas prestation samt självskattad data i form av emotioner, psykologisk flexibilitet och stresshantering. Resultaten av Wilcoxon signed-rank test påvisade inga skillnader i prestation eller psykologisk flexibilitet, däremot uppmättes skillnader i ilska och nervositet. Ilskan hos deltagarna ökade och nervositeten minskade. Resultaten av RCI påvisade tillförlitliga individuella förändringar för samtliga utfallsmått förutom förmåga att hantera problematiska situationer under stress (stresshantering 2). Resultatet och möjliga förklaringar diskuteras i relation till tidigare forskning inom ämnet.