Akuta omvårdnadsåtgärder vid projektilskador hos hund

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Clinical Sciences

Sammanfattning: Hundar med projektilskador utgör en relativt liten patientgrupp i Sverige. Det resulterar i en potentiell risk för att kunskap saknas hos djurhälsopersonal när det gäller det akuta omhändertagandet av dessa patienter, vilket är kritiskt eftersom denna patientgrupp kräver en snabb vård. Syftet med studien var att identifiera initiala och akuta omvårdnadsåtgärder vid projektilskador hos hund i samband med ankomst till djursjukhus. Vidare varsyftet att ta reda på vilken information som bör framgå av anamnestagningen av projektilskadade hundar samt om det fanns några triagerings- eller utvärderingsmetoder som kunde vara bra hjälpmedel för en korrekt triagering. Målet var att öka kunskapen hos djursjukskötare kring omhändertagandet av projektilskadade hundar och därigenom bidra till en effektivare akutsjukvård för denna patientgrupp. Kandidatuppsatsen bestod av en litteraturstudie och en journalstudie. Litteraturstudien innefattade artiklar från både djur- och humansjukvården. För att få en inblick i hur den akuta omvårdnaden för projektilskadade hundar såg ut utfördes en retrospektiv journalstudie vid ett stort djursjukhus i Sverige. Totalt ingick 16 journaler från hundar som inkommit med projektilskador mellan år 2008 och 2020. Resultaten från journalstudien behandlades kvalitativt. Anamneser för projektilskadade hundar liknade den för andra traumapatienter, med undantag för att typ av vapen och ammunition som hunden träffats av samt vem som skjutit hunden bör inkluderas. En initial bedömning och korrekt utförd triagering var väsentlig för att kunna ge projektilskadade hundar en adekvat akutsjukvård. Utvärderingsmetoder, såsom Animal Trauma Triage och modified Glasgow Coma Scale, har i vissa studier visats vara användbara hjälpmedel vid triageringen och bedömningen av hunden. Enligt litteraturen krävdes en omedelbar behandling och omvårdnad för att hundar med allvarliga projektilskador skulle ha en chans till överlevnad. Att snabbt kontrollera aktiva blödningar och säkra luftvägar, andning och cirkulation, var de omvårdnadsåtgärder som bör tillämpas först. Enligt litteraturen och resultatet från journalstudien utfördes omvårdnadsåtgärder för stabilisering i det akuta skedet såsom hjärt- och lungräddning, vätsketerapi, administrering av syrgas och blodtransfusioner, men omvårdnaden måste individanpassas efter projektilskadans omfattning, område och involverad vävnad och därför kunde fler omvårdnadsåtgärder tillkomma. Två åtgärder som rekommenderades för samtliga projektilskadade hundar enligt litteraturen, men som inte kunde konfirmeras genom journalstudien, var åtgärder för att förebygga hypotermi och profylaktisk antibiotikaanvändning. Journalstudien innehöll ett begränsat patientunderlag men dess resultat kunde styrkas av litteraturens rekommendationer och bör därför kunna vara applicerbart på den svenska hundpopulationen. Projektilskador hos hund är ett relativt outforskat område vilket innebär att fler studier krävs för att kunna förbättra och effektivisera det akuta omhändertagandet av dessa patienter i framtiden.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)