Restaurering av grön infrastruktur för fyra naturskogsarter på Söderåsen i Skåne

Sammanfattning: Det intensiva brukandet av svenska skogar har inneburit att många arter missgynnats och hälften av landets rödlistade arter är knutna till skogslandskapet. Sverige har förbundit sig att bevara den biologiska mångfalden och ett verktyg i detta arbete är att jobba med grön infrastruktur. Detta innebär att ett nätverk av olika livsmiljöer skapas så att fragmenteringen minskar. Huruvida gröna korridorer fungerar eller inte är dock omdiskuterat och studier visar på olika resultat. GIS-analyser kan användas som hjälpmedel för att modellera var lämpliga habitat och gröna korridorer finns i landskapet. I studien gjordes med hjälp av GIS-analyser en kartläggning av lämpliga habitat samt möjliga spridningsvägar för de fyra skogslevande arterna entita (Poecile palustris), mindre hackspett (Dendrocopos minor), taggbock (Prionus coriarius) och bokblombock (Stictoleptura scutellata). Anledningen till att de fyra arterna valdes är att de är bra indikatorer på närvaro av andra arter som trivs i samma miljöer. Syftet med den här studien var att få fram ett planeringsunderlag som kan användas för att bevara och restaurera livsmiljöer så att de studerade arterna, samt arter med liknande krav, hållbart ska finnas kvar i livskraftiga populationer på Söderåsen. Utöver kartläggningen av lämpliga habitat och spridningsvägar gjordes fyra olika framtidsscenarier, jämförelser med faktiska observationer av arterna samt känslighetsanalyser. Resultatet visar att undersökningsområdet består av olika stor areal lämpligt habitat för de fyra arterna. Medelvärdet av alla pixlar är högst för entita och därefter för mindre hackspett, taggbock och sist bokblombock. Andelen lämpligt habitat är dock större för mindre hackspett än för entita. För skalbaggsarterna och mindre hackspett finns det två korridorer från Söderåsens nationalpark till naturreservaten Hallabäckens dalgång respektive Klöva hallar som är näst intill sammanhängande. Entitan har istället en korridor från nationalparkens västra del och mot nordväst. Det finns inte fler artobservationer inrapporterade från områden som tillhör klass 4 och 5 än i de lägre klasserna. I framtidsscenarierna minskade pixelmedelvärdet i det produktionsinriktade scenariot för entita men ökade för skalbaggsarterna. För mindre hackspett var det samma som i den ursprungliga analysen. Vilket naturvårdsscenario som är bäst varierar mellan arterna. Känslighetsanalysen visar att ändringar i ingångsparametrarna kan innebära stora skillnader för resultatet men vissa områden fortsätter att vara lämpliga i samtliga analyser. Studiens resultat kan användas för att hitta områden som är viktiga för arterna samt för att identifiera var insatser behövs i första hand. Det kan därmed fungera som ett planeringsunderlag i naturvårdsarbetet. På grund av brister i kunskapen om arters ekologi samt ingångsdata har dock studien flera felkällor vilket påverkar kvalitén. Med fler studier finns det dock goda förutsättningar för att den här typen av undersökning blir ett värdefullt verktyg i bevarandet av livsmiljöer på landskapsnivå.