Granskning av hållbarhetsredovisning

Sammanfattning: Bakgrund: Hållbarhetsredovisning har utvecklats från att vara ett undantag till en norm, dock är enbart cirka 40 procent av de utgivna hållbarhetsredovisningarna granskade enligt en undersökning utförd av KPMG från 2008. Det saknas krav när det gäller granskningen av hållbarhetsredovisningarna och det finns ett antal standarder som kan användas vid granskningen, både internationella och nationella sådana. I och med detta försvåras jämförelser mellan företag samtidigt och det blir svårt att bedöma vilken kvalité den utförda granskningen har. Syfte: Uppsatsen syfte är att undersöka huruvida granskningsrapporten skiljer sig åt beroende på granskande aktör och/eller vilken granskningsstandard som används i Sverige, Tyskland, Storbritannien och Danmark. Med skillnader menas i det här fallet att undersöka vilka egenskaper i redovisningen som lyfts fram av den granskande aktören, vilken nivå på granskningen som lämnas samt vilka intressenter som granskningen riktar sig till i första hand. Genom att undersöka detta är det möjligt att bidra med kunskap om huruvida användbarheten av hållbarhetsredovisningarna påverkas av granskande aktör och använd granskningsstandard och om detta ser olika ut i de undersökta länderna. Metod: En undersökning av 30 hållbarhetsredovisningar i respektive land. Uppsatsen är en fallstudie och har en kvalitativ ansats. Slutsats: Granskningsrapporternas utformning skiljer sig mellan de undersökta länderna samt beroende på granskande aktör och använd granskningsstandard. En större andel av de hållbarhetsredovisningar som granskas av annan aktör än revisionbyrå ges ett bestyrkande med hög men inte absolut säkerhet. Granskningsrapporterna utgivna av revisionsbyråerna är betydligt mer standardiserade än de övriga vilket gör att dessa inte ger läsarna/intressenterna en fullständig bild av det granskade företagets hållbarhetsarbete. Därmed kan användbarheten av granskningen ifrågasättas. Användbarheten kan dock även ifrågasättas hos de granskningsrapporter som är utfärdade av annan aktör än revisionsbyrå. Då dessa aktörer inte är tydligt kontrollerade på samma sätt och det inte ställs samma krav på oberoende på dessa aktörer, så är det svårt att avgöra om den utförda granskningen är tillförlitlig.