Kommunikation vid ventilatorbehandling

Detta är en Kandidat-uppsats från Sektionen för hälsa och samhälle (HOS)

Sammanfattning: Upplevelsen av att inte kunna kommunicera hos patienter som ventilatorbehandlas på intensivvårdsavdelningen uppfattas av sjuk- sköterskor som ett obehag och kan vara ett skrämmande minne för patienterna. Idag är dessa patienter mindre sederade och mer vakna än tidigare, vilket ställer högre krav på sjuksköterskans förmåga att kommunicera. Denna litteraturstudie belyser hur vuxna patienter inom intensivvård som ventilatorbehandlas upplever kommunikation samt sjuksköterskans åtgärder för att underlätta kommunikation. Efter genomgången analys skapades fyra olika teman; patientens reaktioner, patientens delaktighet, sjuksköterskans bemötande samt kommunikationsmetoder. Patientens reaktioner präglades av; skräck, rädsla, förvirring, osäkerhet och frustration över att inte kunna kommunicera. Delaktighet och bekräftelse var viktigt för kommunikationsförmågan. Läppläsning, ögonblinkningar samt beröring var metoder för att underlätta kommunikationen. De vanligaste hjälpmedel som användes var kommunikationstavla, papper och penna samt ja- nej frågor. Vidare forskning kan göras på vad som skiljer de patienter åt som minns sin ventilatorbehandling från de som inte minns. Hur nya sederande läkemedel som används idag påverkar kommunikationsförmågan under ventilatorbehandling är ännu outforskat. Utbildning i vårdkommunikation för intensivvårdssjuksköterskor skulle kunna påverka att mötet förbättras med patienter som vårdas i ventilator.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)