Anonyma vittnen - En undersökning av rättssäkerhet, effektivitet och ett eventuellt införande av anonyma vittnesmål i Sverige

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: I Sverige råder idag förbud mot anonyma vittnen men ämnet har diskuterats i omgångar sedan år 1990 i Sverige. De senaste åren har gängkriminaliteten ökat vilket har blåst liv i debatten igen. Politiker anser att ett införande av anonyma vittnen kan få fler personer att vittna i rättegångar rörande organiserad brottslighet. Så sent som den tredje april år 2019 beslutade riksdagen att tillsätta en utredning med syfte att utreda möjligheterna att införa anonyma vittnen. Syftet med uppsatsen är att utreda om det går att införa och utforma ett rättssäkert system med anonyma vittnen som leder till fler fällande domar i fall rörande organiserad brottslighet. Över hela uppsatsen vilar ett rättssäkerhetsperspektiv och utgångspunkten blir den tilltalades rätt till kontradiktion och rätten till en rättvis rättegång, art. 6 EKMR. Europadomstolen förbjuder inte system med anonyma vittnen men praxis ställer upp krav på hur dessa system får användas. Rättssäkerheten för den tilltalade blir däremot inskränkt vid ett införande av anonyma vittnen. Sverige har stor rättslikhet med Norges, därför har deras system med anonyma vittnen studerats för förståelse om hur ett system kan utformas. Regelverket är både kreativt utformat och ställer stränga krav för att vittnen ska ges anonymitet. Systemet har dock sällan tillämpats och ger enligt mig inte något starkt stöd för att tillåta anonyma vittnen i Sverige. Den tilltalades rätt till kontradiktion, anser jag, begränsas i Norge på ett otillfredsställande sätt. Jag menar att anonyma vittnen inte är lösningen på problemet med organiserad brottslighet. Den tilltalade bör därför även fortsättningsvis få veta vem som riktar anklagelser mot denne.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)