Maktdelning och samförstånd - Perspektiv på den svenska normprövningsdebatten

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: I denna uppsats analyserar jag den debatt som har förts i Sverige i frågan om normprövning – dvs. möjligheten att underkänna en norm med hänvisning till att den strider mot ett högre rättsbud – från 1828 till 1980. Jag utgår ifrån att normprövningsdebatten kan indelas i tre olika diskurser, som var och en utgör ett säreget sätt att argumentera i frågan. Jag försöker visa hur de olika diskurserna har påverkats och formats av utomjuridiska faktorer så som faktiska politiska förhållanden och den vid varje tidpunkt förhärskande filosofiska grunduppfattningen. Det första sättet att argumentera, som jag kallar maktdelningsdiskursen, var dominerande från början av 1800-talet och fram till 1930-talet. Denna diskurs hade som sin utgångspunkt att makten skulle delas mellan kungen och riksdagen och att normprövning utgjorde en kontrollmekanism vars uppgift det var att tillse att vare sig den styrande eller den lagstiftande makten överträdde sina befogenheter. Det andra här behandlade argumentationssättet – samförståndsdiskursen – omfattar perioden från tidigt 1900-tal till omkring 1980 (även om dess effekter fortfarande är kännbara i svenskt rättsliv). Denna diskurs byggde på idéerna om samförstånd, samverkan och enhet. Kompromisslösningar – snarare än rättigheter och de konflikter dessa för med sig – var det politiska idealet. Denna diskurs har i mångt och mycket påverkats av det socialdemokratiska tänkandet och har varit avgörande för normprövningens utformning under stora delar av 1900-talet. Slutligen ska här nämnas rättighetsdiskursen, som sträcker sig från mitten av 1970-talet in i våra dagar. Detta argumentationssätt faller utanför ramen för denna framställning och behandlas därför inte närmare. Min analys av maktdelnings- och samförståndsdiskurserna har lett mig till att konstatera att de två argumentationssätten uppvisar tydliga skillnader men också ett antal likheter. Båda kan förklaras med utgångspunkt i dels de faktiska politiska förhållandena, dels den samtida uppfattningen om samhället och dess roll. Utomjuridiska faktorer visar sig alltså vara viktiga för hur jurister pratar och hur rätten ser ut.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)